varför är det så?

Svar till ”Varför är det så”?

Det är alltid litet sorgligt med olycklig kärlek, även om det inte behöver vara lika dramatiskt som för Romeo och Julia. Alla som sällskapar med någon får lov att kompromissa. Ibland är det knepigt även om man har likadan bakgrund som den man sällskapar med. Ändå finns det exempel på hur människor från helt ”skilda världar” har kunnat mötas och leva tillsammans.

Den som är född i en laestadianfamilj har vuxit upp med vissa värderingar och beteendemönster. Man är till exempel van med att gå till bönehuset på möten. Man kan tänka sig att det uppstår slitningar om föräldrarna förväntar sig att man ska gå på andligt möte medan ens flickvän eller pojkvän vill ha med en på dans. Om föräldrarna tycker att flickor inte ska använda smink kan det vara svårt att komma hem med en flickvän som använder mascara. Detta som exempel, jag tror att du förstår vad jag menar.

Någonstans mellan raderna läser jag i det du skriver att det är sorgligt att det finns fördomar. Vi är allt för snabba med att dela in människor i olika grupper, och förväntar oss att alla som tillhör gruppen ska vara exakt likadana. Eftersom jag har flera kamrater som hör till den laestadianska rörelsen vet jag att det finns många sätt att vara laestadian på. Precis som det finns olika sätt att vara ungdom, eller vad som helst, på. Det gäller alltså att se till enskilda personer, och hur de tänker i olika frågor.

Mitt förslag är att du fortsätter att vara kompis med killen som du skriver om. När du lär känna honom bättre får du också reda på vad han står för. Samtidigt kan du fundera över vad som är viktigt för dig själv. Vilka saker har ni gemensamt, var krockar era världar? Kan ni umgås och komma överens som vänner är det ju bra. Då får du också reda på om det går att ”fria”. Vi är förstås alla påverkade av våra föräldrar och den miljö som vi har vuxit upp i. I vissa fall blir den egna livsstilen ”det enda rätta sättet”, och då är det inte möjligt att kompromissa. Det blir inte bra om den ena parten i ett förhållande anpassar sig och ger efter i allt. Man måste hitta ett gemensamt plan att mötas på om ett förhållande ska fungera.

Lycka till och en stor kram till dig! Gunilla