Vet inte riktigt

Hej! 

Tack för att du skrev in.
Först vill jag säga något viktigt: det du känner är begripligt, men det är inte ditt ansvar att bära din pojkväns smärta med din egen kropp.

När någon man tycker mycket om mår dåligt är det vanligt att man själv också börjar må dåligt av oro. Det är i grunden ett tecken på empati och omtanke, inte på att något är fel på dig. Men om känslan kan bli så stark att du börjar skada dig själv för att han mår dåligt så går det över en gräns där du själv behöver skydd och hjälp.

Det är viktigt att förstå detta:
- Du kan bry dig om honom utan att ta över hans smärta.
- Att du mår dåligt hjälper inte honom – det gör bara att ni blir två som lider.
- Självskadebeteende är ett tecken på att du bär för mycket ensam.

Du skriver att du känner att du inte har rätten att må bra för att han mår dåligt - men det hjälper ju inte honom om du också mår dåligt! Jag tror inte att han vill att du ska må dåligt bara för att han gör det. Om du kan ta hand om dig så att du kan vara glad så tror jag han också blir gladare av att du är det.

I den här situationen behöver du göra några saker, även om det känns svårt:

1. Du behöver berätta för en vuxen du litar på hur du mår.
Det kan vara en förälder, skolkurator, skolpsykolog eller annan trygg vuxen. Självskadebeteende är inget man ska behöva hantera ensam, och vuxna finns där just för sådana här situationer.

2. Din pojkvän behöver också stöd – men inte bara från dig.
Det är inte meningen att du ska vara hans enda stöd när hans föräldrar separerar. Det är okej (och viktigt) att uppmuntra honom att prata med sina föräldrar, skolkurator eller någon annan vuxen.

3. Du behöver tillåtelse att må bra ibland, även om han inte gör det.
Det känns kanske fel, men det är nödvändigt. Kärlek betyder inte att man måste lida lika mycket. Du har rätt till glädje, vila och trygghet.

Jag skulle rekommendera att du går och läser lite HÄR på en lista som vi på Decibel har sammanställt om saker man kan göra för att sluta skada sig själv. Det vore viktigt att du försökte ta tag i det här beteendet innan det så att säga "fastnar" mera, för att det kan vara ganska beroendeframkallande - och bli farligt! Ta hjälp av en utomstående om det känns svårt <3 Vill du skriva in igen om just den delen så gör det gärna så svarar jag mera om det!

Du är inte ensam <3 Ta hand om dig!

Många kramar, Kix