Vill ha kille

Hej!

Tack för att du påminde oss med en kommentar. Se, den senaste tiden har det fullkomligt regnat in frågor - ösregnat, får vi två frågor till idag så har vi fått över 300 st vilket är lååångt över nytt rekord ever - samtidigt som vi har mindre personal än normalt. Så vi skriver svar så att tangentborden ryker och fingrarna värker för att hinna ge er svar inom utlovad tid. Hoppas du har förståelse för oss och att du blir nöjd med svaret nu!

Fast tyvärr känns det lite som om vi kommer att säga saker du kanske inte riktigt vill höra :/. Men vi måste säga det ändå, eftersom det vore fel av oss att "pajja dig medhårs" bara för att du ska gilla oss. Och kom ihåg att det här är ju bara vår tolkning på det du skrivit i din fråga - text kan lätt misstolkas eftersom vi alla tolkar utgående från våra egna erfarenheter och kunskap.

Se, i våra öron låter din situation som en klassisk "jag-vill-ha-kärlek-nu-och-bryr-mig-inte-vem-jag-får-den-av!" Det låter lite som att du nu är på jakt efter kärlek mera för din egen skull och för dina behov. Men det är varken ovanligt eller konstigt i sig det heller, de flesta unga tjejer har nog kännt så i något skede. För på sätt och vis är det så naturligt, eftersom de flesta under tonåren är så nyfikna på det här med kärlek (och det sexuella), känner ett sådant behov av att bli uppmärksammade och uppskattade och bekräftade och helt enkelt har en romantisk drivkraft inom sig. Ibland kan det till och med kännas som om det vore en biverkning av alla hormonerna som leker tornado i kroppen under puberteten och att suget efter någon att tycka om kan kännas nästan lika jobbigt och okontrollerbart som plötslig kåthet. Dessutom fullkomligt bombaderas vi ju varendaste dag av en massa romantiska kärlekshistorier i allt från låttexter till TV-serier, så klar att avsaknaden av kärlek kan kännas så mycket värre då.

Men risken med att längta efter kärlek för att stilla ett behov eller slippa vara ensam är att man tar första bästa som visar det minsta lilla intresse för en. Och det kanske inte alls är på basen av den "rätta" sortens känslor man då blir ihop med någon - man kanske blir ihop av fel anledningar. Jo, det är vanligt, men på samma sätt som att det kanske inte är riktigt schysst att bli ihop med någon bara för att man hoppas få ha sex med den personen, så är det fel att bli ihop med någon bara för att man vill ha kärlek av någon. Man kanske inte alls egentligen är kär i HONOM, mera kär i kärleken. Och då är sannolikheten så mycket större att man kommer att bli besviken - eller såra motparten. För sådana förhållanden går kanske mer ut på att få det man behöver av någon?

Troligen kan din önskan om att hitta någon nu också hänga ihop med att du fortfarande saknar ditt ex? Inte direkt ditt ex som person, utan mera det ni hade tillsammans, det ni delade. För det är ju inte så konstigt att man snabbt blir "bortskämd" med närhet, kärlek, uppskattning osv - vem skulle inte det? Tomrummet efter honom kan göra önskan att fylla den här biten av ditt liv igen ännu större. Har du inte direkt heller någon ritkigt nära kompis, så kanske tomrummet känns dubbelt så stort?

Att ge sig ut på jakt efter kärlek i en sådan här situation är nog inte det smartaste - för man vet inte vad man får för napp på kroken då. I värsta fall en annan som bara vill få tillfredsställesle för sina egna behov av en själv. Och så är det nu ädnå så förunderligt med kärleken att den brukar dyka upp när man minst anar det, när det är minst lämpligt och på de mest oväntade ställen. Så vårt förslag skulle vara att försöka lugna ner den där önskan inom dig genom att fylla behovet med romantik utifrån istället. Se på romantiska komedier, läs kärleksromaner för tonåringar (tex många av de numera populära bok- och filmserierna om tex vampyrer eller fallna änglar är ju egentligen stora kärlekshistorier - fråga om du vill ha bra tips på sådana), lyssna på kärlekslåtar, skriv egna kärleksnoveller eller -dikter... Så länge du INTE sjunker ner i längtan och självömkan och önskar att du var hjältinnan och fick uppleva samma romantik. Utan istället försöker du njuta av storyn och stämningen och känslorna, suga i dig lite av de där förälskelse-vibbarna utan att för den skull själv vara tvungen att ha ett "objekt" för dina känslor. Förälskelse handlar mycket om hormoner, faktiskt, hur oromantiskt det än låter, men de hormonerna kan man själv kittla utan att blanda in en annan människa. Det påstås ju faktiskt att choklad också triggar just de här hormonerna i kroppen och att det kan vara en del av orsaken till att människor så lätt blir "choko-beroende" ;)

Visst, är det så att en riktigt bra kandidat plötsligt uppenbarar sig framför dig, så ska du absolut våga ta chansen och se vart det leder, men försök att lite hålla koll på dina egna känslor. Är det just den här personen som är intressant, eller är det du som med all makt försöker bli kär? Och dissa inte heller helt de killar som finns runt dig - bara för att det inte "klickat" med dem betyder det inte att de inte skulle kunna bli fantastiska pojkvänner. Mystiskt nog brukar ju Den Största Kärleken visa sig vara en helt alldaglig pojk från grannbyn ;) Men framförallt gäller nog att försöka ha tålamod. Med risk för att låta som gamla tjatmostrar, men du hinner faktiskt bli kär - både lyckligt och olyckligt - många gånger ännu. Vem vet, kanske det inte alls är meningen att du ska hitta mannen i ditt liv ännu, för då kanske du skulle missa en maaaassa upplevelser. Typ i stil med ordspråken "Man måste kyssa många grodor innan man hittar sin prins" eller "Medan man letar efter den rätte kan man ha mycket kul med de orätta" :)

Hoppas du blev lite lugnad av det här - fastän vi inte kunde trolla fram en drömprins åt dig på momangen ;)

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lina