Han är bonde och ”måste” flytta till sin pappas gård och ta över den när det är dax, det är de han vill och de han kommer att göra. Han kommer inte att kunna bo en bit ifrån då han måste ta hand om gården varje dag flera gånger om dagen. Så om jag vill kunna bo med honom så ”måste” jag flytta med honom dit, och då var tanken att vi isåfall skulle bygga vårat eget hus där på en av deras marker så att det skulle kännas mer som hemma för mig med. Flyttar jag dit så bor vi jätte nära hans familj (20 meter) och 1 timme och mer från min..samt att vi skulle bo långt inne i skogen utan kollektiv trafik och cirka 4 grannar, jag kommer från en mindre ort men inte alls så liten, är van vid kollektivtrafik och att ha lampor på gatan utanför samt att ha en asfalterad väg och inte en liten grusväg 5km in från den vanliga vägen. Jag älskar honom så mycket och förstår självklart att han inte kan flytta varsomhelst i och med hans jobb, och att jag är den som kan flytta dit och annars kommer det inte fungera mellan oss. Just nu pluggar jag och när jag är klar vet jag inte var jag kommer att arbeta, troligtvis så blir det cirka 1 timme pendling då det inte finns så mycket av det yrket i mindre städer. Så frågan är om jag ska offra allt mitt, närheten till vänner, familj, jobb, stan, kollektivtrafik för att få skapa en familj på landet med honom, eller om vi ska göra slut här och nu. För ska vi ändå göra slut när han ska flytta dit så känner jag inte för att vänta ut det, utan att ta ”smällen” här och nu. Han hoppas såklart på att jag ska ändra mig, men vet inte om jag kan det..känner mig så ledsen och känns som ingen förstår mig heller.. Johanna
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej,
Jag förstår verkligen att det är ett dilemma, och jag har inget direkt svar på vad du skall göra. Å ena sidan förstår jag att han vill jobba och bo på landet. Det är det han har växt upp till att göra och hans framtidsdröm. Men om det inte är din framtidsdröm så måste du försöka fundera över de alternativ du har.
Du skriver att ni älskar varandra, och då förstår jag att det inte är helt lätt att bryta upp. Finns det någon möjlighet att du kunde bo med honom på landet och pendla till ditt jobb? Då kanske du skulle kunna få det bästa av två världar så att säga. Många människor pendlar och delvis är det någonting man vänjer sig vid att göra. Så om ni älskar varandra så kanske det skulle vara värt ett försök?
Men om du redan nu känner att tanken på att bo på landet känns helt fel, och att du känner en ren motvilja mot det så är risken också stor att du inte skulle vänja dig, och att det med tiden skulle leda till att du blir bitter på honom för att du "måste" bo där?
Det som kan kännas lugnande är att du inte måste bestämma dig nu och idag. Ni kan vänta och känna efter för jag är rätt säker på att det kommer att visa sig med tiden hur det är meningen att ni skall göra. Din hjärna jobbar hela tiden på att hitta en lösning på problemet - också då du inte är medveten om att den gör det så försök att slappna av och låta det ta lite tid. Försök att njuta av "här och nu", även om jag vet att det känns svårt då det känns som att mörka moln hela tiden finns i utkanten av medvetandet.
Det är alltid bra att tala med varandra. Även om man gjort det många gånger förr så tror jag att det skulle lätta på trycket att säga saker högt, även om det inte skulle leda till att man kommer fram till en lösning. Var ärliga mot varandra och var ärlig mot dig själv så tror jag att du plötsligt kommer att veta hur du skall göra.
Kram,
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar