what to do?

Hej!

Hmm... För det första: du är svartsjuk. För en utomstående är det tydligt. Du skriver inte det ordet själv någonstans i din text, så kanske eventuellt så har du inte accepterat den egenskapen/känslan hos dig själv än? Ibland hjälper det långt att få ett ord eller en tydlig bild av vad det egentligen är man känner, vad det är som är problemet. Då är ofta liksom halva jobbet gjort, det är så mycket lättare sedan att börja försöka hitta en lösning eller ett sätt att hantera känslan på.

Vi har skrivit en del om svartsjuka och misstänksamhet i Information -> Kärlek & sex -> Parföhållandet -> Tillit och förlåtelse. Man kan skilja mellan normal och sjuklig svartsjuka. Normal är den när man faktiskt (även enligt andra) har en orsak att vara svartsjuk, tex att partnern flirtar öppet med andra. Sjuklig är den när den inte har någon egentlig orsak, man bara känner den och har liksom hakat upp sig i den känslan så långt att den påverkar hela ens liv, ens humör och ens kärleksliv. Vännen, din svartsjuka är inte riktigt hälsosam nu. Du skriver att din pojkvän inte har någon kontakt med sitt ex alls och att du kan lita fullkomligt på honom - ändå låter du henne förstöra ditt liv och ditt förhållande (för han känner ju nog av när du tänker på henne och stämningen mellan er två blir omedvetet sämre då). Utan att hon ens vet om det själv.

Vissa människor är mer svartsjuka till naturen än andra. Men ibland är det andra personliga egenskaper eller erfarenheter som gör en extra svartsjuk. Det kan vara så att man lider av en låg självkänsla och i grund och botten har svårt att lita på att man själv duger för pojkvännen, att han faktiskt kan älska någon som man själv, att man alls är värd att älskas. Då kanske man hela tiden misstänker att han kommer att lämna en för någon snyggare/bättre, eller som du, att man hela tiden misstänker innerst inne att hans förra flickvän nog var bättre. Att du jämför dig så mycket med henne skulle tyda på det här. En annan orsak kan vara separationsångest, att man på djupet är livrädd för att bli lämnad ensam eller att just han ska lämna en. Det kan vara så att man fått sitt hjärta krossat tidigare, att man upplevt något traumatiskt som barn utan att man minns det - eller koppplar ihop det med rädsla för att bli lämnad - eller att man levt för tätt tillsammans med pojkvännen. I det sista exemplet så är det lätt hänt för nyförälskade att de vill vara tillsammans varje vaken minut och liksom i misstag dissar resten av sina liv; sina fritidsintressen, sina kompisar... Då kan man lätt bli lite beroende av pojkvännen och således bli annu mer rädd att förlora honom.

En tredje orsak kan vara att man är den ältande typen, som länge grämer sig för olika oförrätter, som är allmänt missnöjd och gnällig eller som har svårt att släppa saker och gå vidare med livet. Då kan man hänga upp sig på något i förhållandet nästan lite slumpaktigt och så börjar en obetydlig sak störa helt fruktansvärt mycket. En fjärde tänkbar orsak kunde vara att du använder henne som en ursäkt för något. Kanske för att du själv inte är så perfekt? Kanske för att du inte riktigt orkar vara perfekt (ingen ska vara tvungen att vara det men ibland har vi så höga prestationskrav på oss själv)? Kanske som skydd för den eventuella dag då han gör slut med dig, som en ursäkt redan innan till varför du inte skulle duga för honom?

Oavsett varför man är svartsjuk, så kan man själv arbeta bort det genom att ta makten över sina tankar. Inget som din pojkvän kunde göra skulle förbättra situationen, precis som du själv sade åt honom. Skulle han tex börja anpassa sig enligt din svartsjuka så skulle den bara bli värre, eftersom han då skulle "bevisa" för dig att det faktiskt ÄR något att vara rädd för. Det är du själv som mäste välja vad du tänker och hur mycket du låter negativa tankar förstöra för dig själv och styra ditt liv. Vi är vad vi tänker, så tänker du ständigt på henne så genomsyras hela ditt liv av svartsjukan. Du sänker ju dig själv med dina "obsessive"-tankar på henne. För hon har ju inte gjort något och han har ju inte gjort något! Så att du skriver att du inte vill prata med någon för att du inte vill tänka på henne passar ju bra, för vårt första och största råd är just att du ska medvetet anstränga dig för att sluta tänka på henne. Stoppa varje tanke på henne, sluta obsessa!

Det kan kännas svårt i början, för de här tankarna på henne är ändå en vanesak, det är ett tankemönster du fastnat i och som du nästan medvetet håller fast vid. Välkomna inte tankarna och låt dem absolut inte ta kontroll över hela din romantiska kväll med pojkvännen! Säg "stopp" och "nej" till dig själv som till en olydig hundvalp som vill gnaga på soffan. Byt sedan ut tankarna mot positiva tankar, som hur bra du själv faktiskt är! Eller hur rolig filmen ni ser faktiskt är. Eller hur vacker solnedgången är. Hjälper inget annat så räkna upp USA:s alla delstater tills du helt säkert tänker på något annat än att älta henne. She´s gone! Hon finns inte längre i hans liv. Hon är historia - men en del av honom. Utan henne skulle han inte vara den han är idag, så var tacksam mot henne. Och hur tycker du han ska tänka då, nu när han vet att du blir ledsen av att vara svartsjuk på hans ex? Han kan ju inte göra det ogjort, han kan ju inte klippa ut en del av sitt tidigare liv - du har inte ens rätt att kräva att han ska känna sig tvungen till det, så.

Ett annat råd är att du börjar tro på dig själv, tro att du är värdefull och att du duger och att du är värd att älskas oavsett vad. Det är det som menas med självkänsla. Vi har tips här på Decibel hur man kan stärka sin egen självkänsla (Information -> Själ -> Självkänsla och självförtroende), så om du tror att det är roten till din svartsjuka, så försök att jobba med den.

Ta kontrollen över dina egna tankar nu och sluta förstöra stämningen för er båda. Svartsjuka är som frätande syra på ett förhållande - sakta men säkert fräter det bort kärleken och snart har man inget annat än bitterhet kvar. Kasta inte bort liv genom att älta det som varit!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna