Bi

Hej!

Unga som funderar över sin sexuella läggning är ofta oroliga över hur de ska ta upp saken med sina föräldrar. Det kan vara svårt att veta hur de reagerar, ifall regnbågstemat inte kommit på tal, till exempel gällande någon bekant eller i samband med någon aktuell händelse. Många unga blir sedan överraskade av att deras föräldrar är helt okej med saken. Ibland behöver de kanske bara lite tid att själva vänja sig vid en tanke som en själv gått och funderat på ett bra tag. Kanske kan du testa läget genom att ta upp temat på ett mer allmänt plan, via en aktuell nyhet, något ni ser tillsammans på teve eller en diskussion ni haft i skolan? Det kan vara ett sätt att signalera att ämnet är viktigt för dig. Många föräldrar kanske anar något, men är kanske osäkra på hur de kan ta upp frågan på ett smidigt sätt.

Du får själv välja när, om och hur du vill komma ut med dina tankar för dina föräldrar. Somliga tycker det känns bra att öppet kunna diskutera alla möjliga slags tankar kring identitet, även om en är osäker. Du får själv väljer hur du definierar dig, om du vill definiera dig på något särskilt sätt – och det är ok att ändra sig, ifall du senare förstår och hittar nya sidor hos dig själv. En del väljer att komma ut med sin sexuella läggning först när de hittar någon de gillar, som de vill presentera hemma. Kom ihåg att sexuell läggning är bara en egenskap bland många, och den förändrar inte den du är som helhet. Att komma ut för sina föräldrar med hur du känner eller vad du funderar över är egentligen en möjlighet för er att lära känna varandra bättre och att öppet kunna dela med er av både glädje och bekymmer.

Ibland känns det ändå inte alls tryggt att berätta, till exempel om ens föräldrar öppet säger elaka saker om hbtiqa+-personer eller andra minoriteter. Det kan bero på att de inte riktigt tänkt efter, saknar information eller baserar sin uppfattning på ett väldigt snävt perspektiv. Då kan en säga att en blir ledsen över vad de säger, eftersom det kan handla om någon som en bryr sig mycket om – i princip också om en själv. Om en inte alls är beredd att tala om saken hemma kan det vara bra att vänta med det, men samtidigt undvika att bli ensam med sina tankar ifall en behöver prata av sig. Då kan en vända sig till någon annan vuxen som det känns tryggt att tala med, men som en inte är beroende av på samma sätt, till exempel en lärare, ungdomsarbetare, skolhälsovårdaren eller en handledare på Ärligt talat-chatten.

Lycka till!

mvh Anders/Regnbågsankan