Det är nämligen så att hon sov över hos en killkompis som hon visste att gillar henne, men som hon hade varit tydlig åt att hon inte vill ha honom som mer än vän. Dom sov i samma dubbelsäng, och sedan på natten vaknar hon förvirrat efter att ha sovi en stund, av att han är ovanpå henne och har fingrarna inuti henne och kysser henne osv. Hon sa inte nej, men försökte nyvaket vända bort huvudet och vrida sig loss från hans kyssar men det gick inte för han låg ovanpå henne. Sen orka hon tillsist int försöka kämpa emot längre utan bara gav efter å hängde med, typ kysste tibaks å runkade av honom.
Min fråga e, är det hela ändå fel..?
Förvirraad

Brottsofferjouren Nathalie Wingren svarar
Hej på dig,
vilken fin vän du är som hjälper din kompis med det här och samtidigt bra att hon har någon som hon vågat berätta för. Mitt svar är helt klart att detta inte gick rätt till, också enligt lagen kan det räknas som våldtäkt eller i det här fallet något som heter tvingande till sexuell handling om personen av olika orsaker inte kan uttrycka sin vilja. Det kunde ju inte din kompis i det här fallet eftersom hon sov. Det hör ju även till att man alltid kollar med den andra personen om den är okej med vad man vill göra fast man nu sover i samma säng, och särskilt här kan jag tycka när hon varit tydlig med att hon bara vill vara vän med killen.
Det att hon inte sade nej har ingen betydelse, det är betydligt vanligare att man i sådana situationer som din kompis hamnade i blir så chockad och rädd att man reagerar just så som hon gjorde dvs. hänger med så det blir överstökad eller så gör man ingenting alls. Du har kanske hört om uttrycket ”fight, flight, freeze” som förklarar hur vi beter oss när vi blir rädda, vid sexualbrott reagerar de allra flesta med freeze alltså att man så att säga fryser till och inte gör motstånd. Därför är det jätteviktigt att man aldrig känner skuld för att man inte gjorde någonting, inte sade ifrån eller inte ropade på hjälp eftersom det är en helt naturlig och många gånger automatisk reaktion.
Jag förstår verkligen om detta kändes jobbigt för din kompis, och som sagt är det jättebra att hon har vänner som dig att berätta för. Liknande saker är många gånger svåra att gå vidare från, och kan skapa problem och obehag för en längre fram i livet. Därför tänker jag att det kunde vara bra ifall din kompis skulle prata och få hjälp med att bearbeta detta med någon professionell (om hon inte får det redan), t.ex. kurator, psykolog eller terapeut.
Bästa hälsningar till dig och din kompis,
Nathalie Wingren, Brottsofferjouren
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar