Kristendom och sex

Hej,

I vår kristendom har sex varit tabu och ofta svårt att prata om på annat sätt än negativt, ibland till och med i äktenskapet. Det har sina historiska orsaker i hur man ibland sett allt kroppsligt som ont och det andliga som rent, en tanke inlånad redan i antiken, och förstås de följder som oskyddad sex tidigare hade med oönskade graviditeter och könssjukdomar. Men mycket av detta har ändrat nu hos oss. Vårt samhälle har en nästan överdrivit beundran för en stark, vacker och ung kropp, och vi har fungerande preventivmedel. Det har också påverkat den allmänna synen bland kyrkans medlemmar. Men eftersom det är en förändring så sker den i olika takt i olika generationer, traditioner, familjer och individer. Därför finns det som du märkt en massa olika åsikter i frågan i kyrkan och ingen gemensam åsikt. Därför behöver var och en göra precis så som ni gör, prata om det tillsammans och forma er egen åsikt. Såklart behöver vi beakta andras åsikter, speciellt varandras i en parrelation, och det kan vara att ni till sist båda egentligen har en olika åsikt. Då är det extra viktigt att lyssna in den andra, för det är så enkelt att såra varann i så personliga frågor. Bra jobbat hittills.
Detta betyder att man vanligen rekommenderar att närheten i relationen gärna ska avspeglas i tryggheten och i hur mycket man binder sig till varann. Ju intimare desto mera trygghet behövs det för att ingen ska känna sig utsatt.
Jag tror inte det finns nån gräns för när nåt är sex, ett intimt samtal kan vara minst lika mycket sex som en beröring. Det enda sättet att veta vad den andra upplever är att fråga, prata, känna efter och skratta när man känner sej tafatta tillsammans, och det är ju det roliga.

Rune Lindblom
präst