har varit tillsammans med min pojkvän i 3 år och ända från början har han haft trång förhud, vilket han nämnde om redan första gången vi hade sex, att han vet int om det fungerar att ha sex. Tiden har gått och vi har haft sex på det bästa möjliga sätten, oftast med kondom för det är det ändå som inte tagit sjukt för honom. Jag har ända från början funderat att varför ingen har gjort något åt trång förhuden tidigare. Nu är det så att han har tagit tag i problemet eftersom han vet att det måste göras något före vi börjar skaffa barn. Nu har de alltså bestämt att de skall operera honom och ta bort hela förhuden. Problemet med det här är att jag känner att allt ansvar hänger på mig, jag har måst söka all info före och nu efter är det jag som har ansvar över honom då han kommer hem. Vilket är helt förståerlig men tycker hans föräldrar borde ta/ ha tagit mera ansvar över saken tidigare och gjort något åt det så skulle jag ha sluppit ha hela lastet på mina axlar. Nu är det så att jag mår jätte dåligt för det här och har grym ångest, vet inte hur jag mår såhär och vad jag kan göra åt situationen? Men tycker inte allt alltid kan hänga på mig och vara på mitt ansvar. Är även rädd för hur vårt förhållande skall fortsätta efter det här för att han inte kan ha sex på 6 veckor och jag skall bort i 3 månader efter det, nu när jag ännu mår så dåligt över denna saken. Anonym002
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej,
Jag förstår att det kan kännas jobbigt för dig då det känns som att du måste bära hela ansvaret för din pojkväns ingrepp, och jag kan hålla med om att det är konstigt och synd att inte saken har blivit åtgärdad redan tidigare.
Ångest och stress över saker är egentligen inte viljestyrt, så det är ju lätt för en utomstående att säga att du skall försöka ta det lugnt och inte stressa över saken. Det är svårare att faktiskt själv kunna slappna av eftersom det som sagt inte är så lätt att styra sina egna känslor. Men jag tänker ändå att det du behöver komma ihåg är att ni/han ju ändå genomgår detta ingrepp för att han skall må bättre och föhoppningsvis blir ert sexliv sedan bättre än det varit tidigare eftersom han inte behöver oroa sig över smärtan. Och har ni redan varit tillsammans i tre år så tror jag inte att det nödvändigtvis behöver vara en katastrof trots att ni inte har sex på ett tag. Ingreppet är ju någonting som behöver göras - eftersom alternativet är att han kommer att ha ont. Och du kommer ju att vara bortrest lika länge oavsett.
Jag kan förstå att det irriterar dig om han förhåller sig ganska passiv till ingreppet och att det är du som har fått ta reda på allting. Men han är antagligen väldigt nervös, och även om han också vet att det behöver göras så drar han sig säkert för att göra det. Precis som väldigt många gör med att t.ex. gå till tandläkaren.
Men bara du får honom så långt att själva ingreppet blir gjort så brukar det inte vara speciellt komplicerat efteråt. Då handlar det mer om att han själv måste sköta om såret så att det läker som det ska.
Det känns säkert jobbigt att måsta avhålla sig från sex medan han läker - men ni kan ta igen det med råge efteråt. Ja, saker kunde kanske ha skötts annorlunda från föräldrars och t.ex. skolhälsovårdens sida redan för många år sedan, men det är trots allt ingen stor operation och det kommer att gynna er båda att det är gjort.
Försök att inte jaga upp dig mer än nödvändigt, för även om han kunde ta en aktivare rll i processen så är själva problemet inte hans fel, och han skall inte behöva känna skuld gentemot dig för att läkningstiden innebär att ni inte kan ha penetrativt sex.
Sköt om er!
Kram
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar