Rädd för ett förhållande

Hej!

Rädsla är en lika naturlig känsla i kärlekslivet som lyckan är, och den hör lika mycket till. Det existerar inte ett kärleksliv som inte skulle innehålla rädsla. Man är ofta rädd för att påbörja något okänt och som man är okunnig i - och inte har några garantier inför framtiden med. Man är rädd att förlora det man redan fått - och ännu mer rädd att förlora det man kanske skulle kunna få. Samtidigt är man också rädd för allt det man skulle kunna få och uppleva. Men om rädslan växer sig större än bland annat hoppet, lyckan, förväntan och förälskelsen, så kan den vara förgiftande och rent av dödlig för kärleken. Är man mera rädd än kär redan innan något verkligen blivit till något, så är det dödsdömt redan från början.

Kärlek handlar om mod. Och mod är att göra saker man är rädd för, fastän man är rädd. Så kärlek handlar om att våga älska fastän man är rädd för det. Om att våga språnget; våga känna, våga ge löften och ingå en relation, våga utsätta sig för riskerna och våga utsätta sig för lyckan man kanske kan få. På det sättet liknar det inget annat i livet, för tar man tex en kompisrelation som jämförelse, så är de flesta av oss rätt säkra på att även om det skiter sig med den här ena kompisen, så finns det tusentals fler potentiella kompisar där ute som man inte träffat än. Men med kärlek så tror man ofta att just precis den här killen är Den Killen och Den Stora Kärleken och att det är den enda chansen man får i livet. Man investerar så mycket mer, ofta innan det ens hunnit börja, så då är risken såklart också mycket större att man är rädd för att misslyckas.

Det finns inga garantier. Man kan inte veta på förhand om tex killen man blir ihop med kommer att göra slut om en vecka för att han hittat någon "bättre". Och tänker man för mycket på den möjligheten, så förgiftar man relationen och då är sannolikheten större att det faktiskt ska gå åt pipan. För då har man ju redan dömt ut sig själv som mindre värd, mindre duglig. Varför skulle just man själv vara sämre än någon annan, varför skulle någon annan vara bättre? Att hitta förklaringar till det är lätt, man kan hitta tusen ursäkter och saker att skylla på. Att hitta motiveringar till varför det skulle kunna bli jättelyckat och underbart är vi inte lika vana vid att göra, helt enkelt. Dagens unga är jätteduktiga på att hacka ner på sig själva, kräva för mycket av sig själva och jämföra sig själva alldeles för mycket med andra - och förlora i jämförelsen. För det kommer alltid att finnnas någon att förlora mot, eftersom det nog existerar människor som är vackrare, sexigare, smartare osv här i världen. Det är svårt att uppskatta sig själv och gilla sig själv, det är något man måste öva på - men gör man inte det, hur ska någon annan då kunna göra det? Hur kan vi våga hoppas på något av någon annan som vi inte ens kan ge oss själva? Hur ska andra kunna tro på oss om vi inte kan tro på oss själva? Ingen annan än du själv kan bestämma om du är värdelös eller inte. Så gör inte det! Bestäm att du är värdefull istället!

Öva dig på att se det bästa I DIG SJÄLV, gumman! Inte bara i situationen, utan i dig själv. Du kan troligen redan hacka ner på och dissa dig själv, så nu ska du lära dig att uppskatta och berömma och hissa dig själv! Varför skulle du inte kunna klara av att ha ett förhållande? Klart du kan! Fokusera nu på det posivita, på möjligheterna, på chanserna och stoppa genast de giftiga, negativa tankarna. Då har du en chans att njuta av ögonblicken med den här killen, njuta av hans uppmärksamhet, njuta av nuet. Vad som händer i framtiden kan du inte kontrollera, men du kan välja hur du förhåller dig till allt här och nu. Du kan välja dina tankar!

Stooooooooooor kraaaaaaaaaaaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna