Samlag

Hej,

Jag vill börja med att berätta hur ledsen jag är över det du har gått igenom. Det är fruktansvärt och ingen borde utsättas för ett sådant övergrepp. Det är inte alls konstigt att du fortfarande mår dåligt över och påminns om det som hände, eftersom våldtäkter och övergrepp är någonting som kan sätta väldigt djupa spår.

Jag vet inte vilken typ av hjälp du har fått för det som hände och om det är någonting du känner att du kan tala om, men jag tror att det skulle vara jätteviktigt att du fick prata med någon som kunde hjälpa dig vidare. Vet t.ex. dina föräldrar om vad som har hänt? Om de gör det så tror jag säkert att de också tycker att det är viktigt att du får hjälp. Via din egen hälsocentral kan du boka tid till en psykolog, eller kanske till en sexualterapeut.

Som du säkert vet så är det inte ett tecken på svaghet att man ber om hjälp, utan ett tecken på att man själv inser att det som hände behöver hanteras för att du skall kunna gå vidare. Jag tycker att du har kommit ganska långt redan då du själv förstår att det inte är upphetsningen i sig som är problemet eftersom just den delen fungerar - utan problemet kanske mer är att tillåta dig själv att njuta och att ge över kontrollen till någon annan om du har sex med en partner.

Du kan alltid kontakta brottsofferjouren och diskutera med dem. Även om det i ditt fall inte handlar om själva brottet som du utsattes för utan mer om att gå vidare efter det så kan det vara skönt att tala med någon som har hört liknande fall tidigare och vet vilken hjälp som behövs. Brottsofferjouren kan du nå genom att gå in på deras hemsida eller genom att ringa eller skicka meddelande direkt till Nathalie Wingren som jobbar för brottsofferjouren i Vasaregionen, hennes nummer är 044 0371050. Du kan t.ex. skicka ett meddelande åt henne där du ber henne ringa dig om det känns lättare än att ringa henne direkt.

Jag gissar att du har sommarlov från eventuella studier nu under sommaren så då är det kanske svårare att få tag på en hälsovårdare vis skolan. Lite beroende på vilken skola du går i så kanske de har öppet över sommaren och då kan du testa att kontakta hen så kan hen hjälpa dig få kontakt med psykolog. I övriga fall rekommenderar jag att du kontaktar hvc och ber om en tid till psykolog, gärna så fort som möjligt. (Jag vet ju att det inte alltid är lätt att få tid snabbt - speciellt inte under sommaren men i ditt fall är det nog viktigt.)

Jag önskar att jag kunde säga allt detta till dig face to face, för det är så lite man kan ge i ett skrivet svar. Tyvärr kan jag inte ge dig några konkreta patentlösningar som skulle fixa allting på en gång, men några saker kan jag lista som du kan tänka på.

• Ge dig själv tid. Någon annan tog ifrån dig någonting och det var fruktansvärt fel. Men det är inte DITT fel, och just nu är stress det sista du behöver. Känn efter vad du själv vill. Det finns ingen tidsgräns för hur länge det "skall" eller "får" ta innan man kommer över någonting traumatiskt som har hänt. De gånger du känner lust så är det rätt att du onanerar och smeker dig själv, men om det INTE känns rätt eller om det plötsligt börjar kännas fel så skall du avbryta. Det betyder inte att det är ett misslyckande från din sida utan bara att du behöver mera tid och att du lyssnar på din kropp.
• Tala med din pojkvän om du kan. Försök få honom att förstå att dina reaktioner inte är helt viljestyrda och att han måste ta sitt ansvar och gå långsamt och försiktigt fram med dig. Ni behöver inte ha siktet inställt på penetrativt sex, utan ha istället siktet inställt på att vara nära varandra och njuta tillsammans. Kanske kan ni ta det lite längre för varje gång (om det känns rätt!!) och då blir inte steget lika stort. Men samma sak gäller tillsammans med honom som då du är själv - om det inte känns rätt så skall ni avbryta och det betyder inte att ni "misslyckades med att ha sex" utan istället att ni "lyckades med att ge dig tillbaka tryggheten i att DU bestämmer vad som händer med DIN kropp."
• Tala om det som hände. Jag vet att det låter tjatigt men det är så viktigt att sätta ord på det som hände, och vad du känner just nu för att du skall kunna gå vidare.

Jag hoppas att allting går bra, att du får kontakt med någon som kan hjälpa dig och att du skall få känna dig stark och trygg.

Många kramar,

Tessi