Skall jag eller inte?

Hej!

Det här är en väldigt viktig fråga, men lite svår att besvara, eftersom vi inte vet hur gammal du är (=mogen för sex) eller hur nära kompisar ni är. Men jag (webbredaktören) och ungdomsledarna ska göra ett försök:

Det absolut viktigaste i den här frågan är huruvida du är mogen för sex eller inte. Det kan du och endast du svara på. Ta och läs texten under Information (i vänsterspalten här) -> Kärlek & sex -> "Instruktionsboken". Där finns en massa råd om hur du ska veta om du är mogen eller inte.

Känner du dig inte mogen, så är det bara att säga det åt honom. Är han med på ett "hit men inte längre", så är det bra. Bestäm själv var du tycker att gränsen går, är det vid kyssar, petting eller enbart vänskap? Och låt dig inte pressas att gå längre än du vill "i stundens hetta" eller för att han tjatar, lyssna till dig själv. Om han blir sur för att du inte "ställer upp" så be honom dra åt... Då är han ingen speciellt god vän heller och inte speciellt bra pojkväns-material eftersom han är barnslig och självisk.

Om du känner dig mogen att ha sex, så ska du fundera på vad du vill ha ut av det. Har du romantiska känslor för honom så fundera på hur det skulle kännas om de inte är besvarade. Alla tjejer här (ungdomsledarna) är ense om att det är allra bäst att ha sex första gången med någon man faktiskt är ordentligt kär i - det är en såååå mycket bättre upplevelse då, oavsett hur det går tekniskt. Men att ha sex med en kompis är inte illa det heller - så länge det är en tillräckligt nära och bra kompis. Kan du prata med honom helt öppet om allt, litar du på honom, känner du dig trygg med honom, blir du glad och lycklig av att umgås med honom? Det borde egentligen gälla för alla "första gånger", oavsett om det är pojkvän, bästis, kille man känt ett dygn eller nybliven äkta man.

Visst, det finns många som har "knull-kompisar" (finns väl inget vackrare sätt att säga det) och visst funkar det bra i vissa fall. Men ser man på knull-kompis-statistiken, så brukar det oftast sluta med att en blir besviken och sårad. Därför att den andra inte längre vill vara knull-kompis (-> sårad stolthet), för att han/hon hittat någon annan (-> svartsjuka) eller för att han/hon inte är kär tillbaka när den ena mot alla goda föresatser gått och kärat ner sig i alla fall. Knull-kompisar ska ha reglerna sinsemellan helt fullkomligt på klart, då kan det ha en chans. Men tyvärr tror vi att fenomenet knull-kompis har hittats på av kåta singlar som antingen inte hittar någon annan eller inte vill binda sig och att det i de allra flesta fall är en ytterst temporär lösning. Oftast är det tjejen som blir kär, för även om det låter som en kliché, så brukar tjejer förknippa mera känslor med sex än vad killar gör.

Och förlåt nu att vi låter som gamla tanter, men man har bara en oskuld och det ÄR skillnad på vem du "ger" den åt. Även om de allra flesta första gånger rent tekniskt är fiaskon, så betyder det så mycket med vem man delar detta fiasko! Du kommer att komma ihåg just den gången för resten av livet. Så tänk på efteråt, om det blir en fullkomlig flopp, kan du fortsättningsvis vara kompis med honom och hur tror du att han kommer att förhålla sig till dig? Det ÄR lättare när man fortsätter att vara kära i varandra eller när man är så goda vänner att man accepterar allt hos varandra. Till exempel att du inte känner dig så smal. Om du vet att han inte kommer att bry sig så himla mycket om hur du ser ut utan mera om DIG, så då är det bra. Men om du inte vet, så kommer DU att spänna dig under hela samlaget, hålla in magen, önska att han inte smeker din midja så att han känner valkarna... Och på de grunderna bara KAN man inte ha lyckat sex.

Slutligen ska jag, för att illustrera hur det kan gå när man har sex med en kompis, berätta om de tre killkompisar jag haft sex med (fast ingen av dem fick uppleva min "första gång"). Det brukar alltså oftast bli så att när pojke och flicka är goda vänner, så kommer sex att komma upp på tapeten i något skede, och jag har genom åren haft tre nästan bästa vänner som varit killar. De har jag kunnat vara mig själv med, varit trygg och bekväm med och vetat att det inte kommer att vara "konstigt" med efteråt. Den första av dem var en sådan kompis att vi kunde flirta med varandra hur mycket som helst och ändå veta att vi bara var vänner och inte kära, och på samma sätt kunde vi ha sex, eftersom vi båda visste vilka regler just vi hade. Det var helt OK, även om det inte var tekniskt så lyckat, och det är OK mellan oss ännu idag. Däremot är det inte OK för flickvännen som han blev ihop med helgen efter, hon är svartsjuk ännu idag 15 år senare.

Kompis nummer två var en sådan som jag faktiskt aldrig flirtade med före utan plötsligt en sommarnatt så hamnade vi i säng utan att egentligen fatta hur vi hamnade där. Tonårskåthet, kanske? Efteråt låtsades vi som ingenting och har aldrig talat om det, även om vi nu 14 år senare fortfarande är goda vänner.

Och kompis nummer tre är far till mina barn, äger ett hus och delar ett liv tillsammans med mig och är min utan tvekan genom tiderna allra bästa vän. Han var den typ av vän som man egentligen inte kunde krama så där som vänner kramas, för det gnistrade så mellan oss. Jag var nog lite omedvetet förälskad i honom ett tag före och jag skulle aldrig ha kunnat ha sex med honom bara som vän. Att riskera vänskapen var totalt otänkbart, så ingen sex före vi var säkra på att vi var kära och ville hålla ihop resten av livet.

Så fundera noga före och låt dig inte stressas till något. Hälsar webbredaktören Liselott och ungdomsledarna