Jag vet inte riktigt vart jag ska skriva eller till vem jag ska prata med så här är jag..
Jag har en kompis som jag kommer att kalla för (M), som jag har känt i flera år eftersom att vi gick i samma klass i lågstadiet. Jag är bisexuell, och jag har berättat till mina närmaste kompisar eftersom att jag litar på dem och de flesta i min kompisgrupp är lgbtq/hbtq, och vi skämtar mycket om det, främst jag och min bästa vän, men jag har märkt att hon känner sig obekväm när vi pratar om det, men jag är inte heller så öppen om det och jag håller helst det privat fast jag har vetat sedan jag var 10.. Men jag hade inte berättat åt henne(M) förän förra året eftersom att hon och hennes föräldrar är iallafall ganska homofobiska och strängt kristna.
Men jag berättade hursomhelt åt henne(M) förra året, eftersom att jag började träffa en tjej, vi dejtade inte men vi var "på g" och vi är än idag braa kompisar).
Jag blev väldigt irriterad på henne(M), då vi for på konfirmations läger.. Nästan hela vårt kompis shack delade samma rum, så vi hängde tillsammmas ungefär hela lägret. På kvällen fanns det frivilliga aftonandakter som man fick vara med i, och vi andra brukade fara tillbaka till rummet medans hon for med på aftonandakterna.. På den näst sista dagen kom en tjej fram till mig och berättade om hur min kompis(M) hade talat skit om mig och spridit vidare åt massor med människor om hur jag var "gay" och att hon(M) behövde säga det så att folk inte skulle tro att hon själv är det för att hon hänger med oss. Tydligen så var det också andra rykten som spreds om mig och mitt kompisshack, hon försökte att få oss, främst mig att se skit ut och att folk skulle börja se mig anorlunda, för att det är det som händer när man öppnar upp om sådana saker här jag bor. Och det som är komiskt är att jag inte ens har gjort något för att "förtjäna" det.
Jag har ignorerat henne(M) nu, men jag vet inte vad jag ska göra, jag vill inte berätta åt vuxna för att då blir det till en sån stor grej, och om jag säger att jag vill sluta hänga med henne så berättar hon till sina föräldrar och så vet alla där jag bor om att jag är bi och det kommer på ett sätt att förstöra mitt liv, och jag vet att det låter dramatiskt då jag säger att det kommer att "förstöra" mitt liv, men då andra vet det här så förlorar de all respekt de har för en och det kommer att bli till en sån stor grej som jag inte vill ha ute än.
Jag har sagt väldigt tydligt åt henne(M) att det här är väldigt personligt för mig och att jag inte vill börja berätta åt många än (det var redan väldigt svårt för mig att berätta åt min bästa vän och mina föräldrar), men hon har aldrig riktigt tänkt på konsekvenserna det här kommer att ha på mig och mitt liv eftersom att jag bor på ett otroligt homfobiskt ställe och jag slipper inte bort härifrån före jag går ut ur 9an.
Där fick ni höra mig tjata på, men aja--- tack från biet!
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej,
Först av allt vill jag konstatera att jag tycker att det är modigt gjort av dig att våga komma ut inför dina närmaste vänner och dina föräldrar. Jag vet att det kräver mycket mod att göra det för vem som helst - och i all synnerhet om man bor på en mindre ort där olikheter ses som svagheter.
Och jag förstår verkligen att det känns skit att en semi-nära vän har så dålig attityd till det. Dels är det sårande att hon inte kan se DIG i den saken utan bara ser din sexuella läggning, och dels är det sårande att hon tycker att hon har rätten att berätta saken vidare och svartmåla dig. Det säger hur som helst betydligt mer om henne än det gör om dig och i långa loppet brukar sådana människor (illojala och fördömande) blir ganska ensamma eftersom det förr eller senare uppdagas att de inte går att lita på.
Jag förstår att du inte vill ställa till med en stor scen, och det tycker jag inte att du behöver göra heller. Du kan försöka konfrontera henne då ni är ensamma nån gång och bara konstatera att du blev sårad av att hon berättat saker vidare som du berättat för henne i förtroende. Då har hon möjlighet att be om förlåtelse - och om hon inte gör det utan antingen förnekar det eller försöker rättfärdiga sitt beteende så är det ett ganska tydligt tecken på att hon inte är värd din tid.
Även om du bor på ett litet ställe just nu så är majoriteten av människor utanför det samhället ändå helt okej med att man kan ha olika sexuell läggning, och att det inte är en synd utan en rikedom att kunna älska människor oavsett kön.
Jag hoppas att du har stöd i dina andra vänner, och för (M):s skull så hoppas jag att hon med tiden kommer att förstå vilka saker som är viktiga, som vänskap, lojalitet och kärlek.
Kram,
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar