
Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Tack för din fråga. Ledsen att höra att du varit med om trauman. Jag önskar verkligen att du ska få bearbeta det du varit med om, och gå vidare i livet med all den kärlek och närhet du vill ha och förtjänar.
Jag kan förstå att du känner bitterhet över terapikostnaden, eftersom det inte är ditt fel att du blivit utsatt för dessa saker. Ändå är jag glad att du har sökt dig till hjälp, och börjat prova på olika terapimetoder. Grejen är dock att alla psykologer och metoder inte passar till alla, och det kan tyvärr vara så att metoden/terapeuten du har haft inte har varit kompatibel med dig och de problem du upplever. Så jag skulle önska att du inte ger upp med terapi ännu! Grejen är också att alla de mentala processerna sitter ihop, så för att kunna bearbeta allt du med om och få saker att vända så behöver du berätta att du varit med om övergrepp för din psykolog, fast det känns svårt. Men grejen är att om psykologen inte vet om att det finns med där i bakgrunden så ser hen inte hela bilden av situationen, och det blir svårare för hen att hjälpa.
Jämför det med en läkare som behandlar en för smärta i kroppen, men bara kan behandla en utifrån de symptom man berättar i nutid, eftersom man inte berättat att man brutit några ben under åren innan, som man aldrig fick professionell hjälp med att behandla. Skulle läkaren veta vilka ben det rör sig om och på vilket sätt de blev brutna så skulle hen kunna ge mycket mer precis hjälp.
Dock vill jag också berätta att det också finns en rent fysisk anledning till varför trauman kan kännas näst intill omöjliga att tala om för den som genomgått dem. Jag vill berätta det för dig så att du kan förstå dig själv bättre. Jag citerar här min egen kandidatavhandling, hoppas det inte är för tungläst:
”Enligt Van der Kolk (2014) så avtar aktiviteten i vänster hjärnhalva under en traumatiserande upplevelse, och avstannar ibland helt. Vänster hjärnhalva bär bland annat ansvaret för vårt logiska tänkande och vårt språk. Detta är en orsak till varför rationellt tal om traumahändelsen kan vara svårt eller kännas helt omöjligt för den utsatte. De starka känslor som högra hjärnhalvan ger när den tar över kan vara svåra att beskriva verbalt, exempelvis fight or flight responsen. Utan att kunna uttrycka sig om vad som har hänt blir traumat låst inuti individen. Även om individen med tiden lär sig prata om det som hänt så är det ofta en avskalad version som håller undan de svåraste känslorna såsom djup hjälplöshet, skam, stark rädsla och avsky. För att kunna göra en total återhämtning från traumat så är det avgörande för individen att kunna nå ner till även dessa känslor, och aktivera båda hjärnhalvorna i processen (Van der Kolk, 2014).”
Såkallade ”traumaminnen” kan alltså vara vad man kallar för ofullständiga minnen, eftersom den rationellt tänkande hjärnhalvans aktivitet minskat när traumat hände, och den känslomässiga tagit över. Det är också därför som man kan få så kallade flashbacks, när något plötsligt triggar en så att det känns som att man återigen upplever de jobbiga känslorna. Detta sker eftersom hjärnan fortfarande söker bitar till det ofullständiga minnet för att kunna ”slutföra” det och kunna arkivera det. Minnet liksom ”loopar” eftersom händelsen blev för överväldigande att ta in när den hände (så från början är det ett sätt för hjärnan att försöka skydda psyket). Traumaminnet sitter inte bara i hjärnan, utan också i kroppen, vilket påverkar det centrala nervsystemet. Att komma i bättre kontakt med sin egen kropp och kroppens upplevelser är också en viktig bit av läkningsprocessen.
Nåjaa, nu ska jag inte ”hålla föreläsning” till dig här om det ämnet mera, det jag ville komma till är att du på något vis behöver närma dig dina traumaminnen (med stöd helst!) för att kunna processa dem.
MEN, om det känns som att samtalsterapi inte har hjälpt så finns det en annorlunda metod som visat sig funka bra för människor med PTSD, som handlar om det jag skrev för en stund sen – att öka kontakten mellan vänster och höger hjärnhalva. Metoden heter EMDR, och står för Eye Movement Desensitization and Reprocessing. Man behöver vara legitimerad inom metoden för att få utföra den, eftersom den sker under kontrollerade former. Men i korthet går det ut på något som kallas ”bilateral stimulering”. Ofta sker detta med ögonrörelser, exempelvis genom att terapeuten rör ett finger/objekt framför dina ögon från vänster till höger och tillbaka, ett visst antal gånger i ett visst tempo. Metoden baserar sig på vetenskaplig grund, och hjälper hjärnan att bearbeta information och minnen så att de kan lagras på rätt sätt. Beroende på vilken ens bakgrund är så kan det behövas olika många gånger, men vanligt är att man kör ungefär 6-12 sessioner.
Ifall du är intresserad i att prova detta så visar en snabb googling visar att det finns utbildade EMDR-terapeuter i Österbotten, exempelvis de här tre: Margaretha, Tine, Ann-Maj.
Åtminstone de två första har också förbindelse med FPA, ifall du fortfarande får din terapi delvist ersatt därifrån.
Ifall du blir utan jobb/låg inkomst så kan det finnas en chans att du kan få utkomststöd från FPA för dina terapiräkningar om det är så att du inte har råd att betala dem. HÄR kan du läsa mera om hur utkomststödet funkar. Jag vet ju inte hur din situation i övrigt ser ut, om du kommer börja gå på exempelvis arbetsmarknadsstöd eller rehabiliteringsstöd eller annat till hösten, så jag kan inte säga säkert om det här kommer att fungera i ditt fall. Jag rekommenderar att du kontaktar FPA och frågar.
Ifall du vill ha hjälp i alla dessa ärenden (för det kan vara ganska tungt att själv fundera ut hur man ska göra allt, speciellt om man inte mår bra), så kan du ta kontakt med ungdomsuppsökarna i din kommun. De kan hjälpa dig se över dina alternativ, fylla i blanketter, och visa vart du ska ta kontakt. Du hittar dem om du googlar "uppsökande ungdomsarbete" + din kommuns namn.
Jag önskar dig all lycka till, ge inte upp!! Våga fortsätta kämpa, det KOMMER bli annorlunda <3
Många kramar, Kix
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar