Jag har ingen sexdrift och känner ingen sexuell attraktion och har alltid varit så här. Visst har jag tänkt ett par gånger att det skulle vara häftigt att prova på (kan inte förneka att sex är coolt även om det verkar ganska äckligt också) men vill egentligen inte.
Men jag har faktiskt en fetisch, det är den enda någorlunda sexuella grejen jag har.
Jag har känt romantisk attraktion ett fåtal gånger i mitt liv även om jag har svårt att bli riktigt kär och svårt för att förstå mig på romantiska förhållanden. Jag vill ändå hitta en pojkvän för romansens skull, men kanske allra mest för att få en kompanjon för livet. Och då spelar könet på partnern egentligen ingen roll heller. Jag har inte svårt för fysisk närhet så där annars, jag älskar att kramas och mysa. :) Men jag fattar inte grejen med att kyssas. Måste man prova att kyssas före man vet om man tycker om det? Jag har nämligen aldrig provat. Det gör inte saken lättare att jag har komplex för mina extremt små läppar.
Jag har haft två miniförälskelser. En gång till en tjej och en gång till en kille, fast båda gångerna var det nog mer önsketänkande än verklighet.
Och så sägs det att tjejer ska vara romantiskt lagda och inte allt för ivriga inför sex. Vi ska typ vara oskyldiga och låta killen ta initiativen.
ELLER? Verkligheten är väl annorlunda? Som jag har förstått så är skillnaderna i sexlust större inom könen än mellan könen. Det finns killar som värderar sex högt och de som inte vill ha det över huvud taget precis som det finns tjejer vill ha sex hela tiden, och de som inte bryr sig alls... Och jag tillhör troligtvis de sistnämnda.
För ett år sen lärde jag mig om asexualitet. Det kändes som en enorm lättnad att veta att jag inte var ensam i mina funderingar. Det verkade så solklart: jag är född asexuell och jag duger som jag är. Men nu sitter jag här och ifrågasätter min självkännedom, ifrågasätter all info jag läst om asexuella.
VET jag verkligen vad jag vill? Kanske jag bara måste bita ihop, leta reda på Den Rätte och sedan efter ett tag på nåt magiskt sätt bli intresserad av sex med honom. Är det så det är meningen att det ska gå till?? Jag önskar att tjejer kunde prata ärligt och öppet om sex oftare, för då skulle jag kanske förstå saker och ting bättre - inte behöva gissa mig fram och famla i mörker.
Förr trodde jag att min totala avsaknad av sexlust påverkats av vissa faktorer: jag har haft lågt självförtroende och låg självmedkänsla, problem som jag nu börjar få bukt med som tur är. Jag har haft massor av komplex och först på senare år börjat känna mig feminin. Kom sent in i puberteten dessutom. Förr kände jag mig ensam och isolerad emellanåt eftersom jag var blygare, festade typ aldrig och hade svårt att hitta riktiga kompisar. Jag har bara gått på nån enstaka dejt. Idag har jag tränat upp mina people skills, konfronterat mina rädslor och hittat fantastiska vänner. Men känner fortfarande typ ingen sexuell attraktion. Och nej, jag festar fortfarande inte så mycket heller men det är en annan historia.
En grej till: jag kommer från en kristen familj som tycker att sex före äktenskapet är ett no-no. Själv är jag ateist, men jag har trots allt vuxit upp med det kristna synsättet även om jag inte längre håller med.
Enklast skulle det ju vara om jag hittade en annan asexuell att ha ett romantiskt förhållande med. Men de speciella dejtingsidorna är så inaktiva och om bara 1% av befolkningen är asexuell har jag inte oddsen på min sida. Har jag så mycket andra val än att prova Tinder?
Det är så jobbigt att känna sig utanför, naiv och okunnig om sex och förhållanden i allmänhet. Jag känner dessutom att jag är väldigt okej med att vara singel eller vad jag ska kalla det för det finns väl så många andra saker i livet! Är inte platonisk kärlek minst lika viktig som romantisk? Men jag känner mig stressad över det faktum att det är så många som redan har mängder av pojkvänserfanheter och här står jag och fattar inte hur de gör och känner. Jag vill också hitta nån att bli kär i, jag orkar inte bara stå och titta på och drivas till vansinne av mina funderingar. Jag har alltid varit okej med att vara annorlunda men det finns dagar då allt bara blir för mycket.
Vad tror ni, decibel? Är jag asexuell? Har jag ens nytta av att sätta nån etikett på mig själv? Och kanske jag dömer mig själv för hårt när det kommer till bristen på erfarenhet. Questioning
Ungdomsinfo- och rådgivningstjänsten UngInfo.fi svarar
Hej!
Tack för ditt välformulerade brev. Sexualiteten är just så mångbottnad som du beskriver, och det gäller de flesta personer oberoende av sexuell läggning eller kön. Varje sexualitet är lika unik och personlig som varje individ. Även inom sexuella minoriteter kan varje upplevelse av hur personen känner sig, hur den definierar sina sexuella känslor (eller avsaknad av dem) variera mycket. Du är själv expert på just dina behov även om det kan vara berikande att snacka med andra.
Asexualitet kan räknas som en sexuell läggning men kan också vara ett mer tillfälligt tillstånd som beror på t.ex. stress, en händelse i livet eller något som inte går att definiera. Att känna sig asexuell kan lika väl vara en positiv och trevlig upplevelse, som en oönskad upplevelse. Om jag tolkar ditt brev rätt är du bekväm i den du är, men undrar om det är "okej" att känna ett ointresse för sexuella handlingar. Det låter också som om du blir stressad över att andra omkring dig blir kära, vill ha sex och sexuella relationer, medan du inte vill.
Jag tycker det är bra att du tar det lugnt och funderar igenom noga. Det är också bra att din självkänsla blir bättre och bättre och att du har hittat fantastiska vänner. Med ett gott självförtroende är det ofta lättare att stå emot förväntningar från omgivningen.
Om du nu satsar på dig själv och din egen utveckling är det kanske just det du nu behöver. Att öppna sig för platoniska men emotionella relationer med andra kunde vara en bra väg, om du känner ett behov av det. Vill du pröva på att pussas är det också helt okej att göra det, om du känner suget/nyfikenheten. Det är bra att bejaka sina behov även om de inte stämmer överens med normen! Att inte göra som "alla andra" är lika bra och fint som att göra det. Eventuellt kommer du i framtiden att känna på ett annat sätt. Men huvudsaken är hur du vill ha det just nu.
Känner du dig nu ointresserad av sex är det helt okej att känna just så. Det finns många andra som känner lika som du även om det inte i vårt samhälle är så synligt. Jag tycker du skall satsa på det du gillar: vänskap, platoniska kramar och mys och den fetisch du nämner. Försök låta bli att fokusera på något du "kanske går miste om". Om du fortsätter grubbla kan det vara bra att hitta någon du kan prata mer med. Kanske en god trygg vän eller en professionell terapeut, psykolog eller sexualrådgivare. Kanske bär du t.ex. en rädsla för att asexualiteten beror på något som hänt, som du vill kunna sätta fingret på? En professionell kan hjälpa dig att få ordning på alla tankar som snurrar.
Att hitta andra asexuella är som du skriver inte så lätt. På Tinder kan det gå men du kunde också pröva mer nischade datingsidor först. På www.qruiser.com samlas personer av en väldigt blandad grupp sexuella läggningar och kön. I Regnbågsankans ungdomsgrupper möts svenskspråkiga unga med olika könsidentiteter och sexuella läggningar för att prata och umgås: http://www.regnbagsankan.fi/utbildning-skolbesok/ungdomar/
Jag är säker på att du kommer att lära dig mer om dig själv, om vem just du är och vad just du vill, med tiden. Alla unga (och vuxna) går igenom faser som formar dem. Även de som har många sexuella relationer funderar också ofta på vad de vill och vem de är. Lycka till och skriv gärna igen om du önskar fler svar och kommentarer!
Fredrika Biström
Regnbågsankan
Vår samarbetspartner Unginfo.fi har svarat den här frågan. Frågan och svaret kommer att synas också på Unginfo.fi:s Fråga-tjänsten.
2 Kommentarer
Fredrik 15/11/2015 1:19am (9 år sen)
Låter som ett svårt läge, men det finns säkert någon möjlighet för dig. Även om bara 1% av befolkningen är asexuell, innebär det att det finns fortfarande ungefär 700 000 000 människor du kan välja mellan. Jag håller med att platonisk kärlek är underbar och det är ju känslor som är viktiga, inte lust. Så om man tänker efter, är sex bara en bonus till den viktiga kärleken och mycket folk som lever ett aktivt sexliv, men älskar inte någon, kan lätt ha det ännu värre än dig. Dessutom, det är inte ens nödvändigt att din partner skulle behöva vara asexuell. Självklart är sexet viktigt i många förhållande, men om någon förälskar sig i dig på riktigt, kan det fungera även utan sex. För något är sedan förälskade jag mig i en tjej som var helt perfekt för mig, som jag alltid kunde prata med och allt sånt och jag älskade henne väldigt länge, fastän jag visste att vi skulle aldrig bli ihop. Saken var att hon var väldigt fin, men inte på något sätt sexuellt tilltalande och jag har aldrig någonsin föreställt mig henne som ett sexobjekt. Jag kände bara den platoniska kärleken och tänkte många gånger att även om hon aldrig ville ha sex, skulle jag ändå vilja tillbringa resten av mitt liv med henne. Så du vet aldrig, kanske faller någon för dig som jag för henne och blir villig att inte ha något sexliv för att kunna leva med dig. Kan ju hända ;)
Homoromantisk asexuell 27/02/2016 12:40am (9 år sen)
Om asexualitet är något du känner att du vill identifiera dig med - gör det. Om du i framtiden hittar något annat som känns mer rätt - identifiera dig med det då! Dina känslor nu är de enda rätta, och det är troligt att de kommer kvarstå hela livet. Men var öppen för något annat, det bör alla människor vara.
Själv är jag asexuell men har också haft väldigt svårt att bestämma mig för om jag kan identifiera mig som det. Jag försöker tänka att jag använder etiketten på mitt sätt, mina känslor behöver inte stämma exakt överrens med någon annans.
Kolla in AVEN som är en stor och seriös sajt med både information och ett aktivt forum kring asexualitet. Där kan du se att det finns flera undergrupper om man är ett fan av etiketter, jag är tex homoromantisk (blir kär i tjejer, men får inte ut något av att ha sex med dem).
Jag blev själv medlem nyligen på ace-book som är som Facebook fast för asexuella :-)
Gillar även asexualityarchive, den är charmig och full av livsbejakande berättelser där man kanske kan känna igen dig.
Dessa sajter är engelskspråkiga för där finns mest information och medlemar över hela världen.
Om du någon gång känner för att leta upp någon att ha ett romantiskt förhållande med kan jag rekommendera OkCupid som finns även i Sverige. Där kan man välja fler sexualiteter än bara homo, bi och hetero - tex asexuell och demisexuell. Det finns även gråzoner mellan alla sexualiteter och inget behöver vara hugget i sten. Hitta din egen värld och ditt eget sammanhang.
Och som Fredrik skriver - det går att hitta förhållanden med sexuella människor också. Alla är inte supersexuella, utan många värdesätter den romantiska kärleken högre och är beredda att kompromissa. Att gosa och kramas kommer man långt med!
Hoppas du kan växa in i din identitet, vilken den än är. Och prata gärna med folk, tex. online om du inte vågar göra det IRL med folk i din omgivning, och vänd och vrid på saker. Eller en terapeut om du känner att du behöver det.
Eller tänk inte alls. Bara lev! Låt dagen bli som den blir, och njut av att vara människa!
/Ace
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar