.

Hej Anonym!

Okej, stopp! Nu räcker det. Sluta!

Sluta tala illa om dig själv, sluta hacka på dig själv, sluta avsky dig själv. Nu genast!

Föreställ dig att du sa allt det där om en kompis, hur skulle det kännas för henne tror du?

Nå, likadant börjar du såklart själv känna, fastän det är du själv som säger de där fruktansvärt elaka, avskyvärda, mobbande sakerna om dig själv. Eller trodde du att du var immun mot dina egna knivar i ryggen, att du kan säga vadsomhelst åt dig själv utan att gå sönder? Förstod du inte att varje "dålig, sämst, misslyckad" sårar dig, hyvlar ner din självkänsla millimeter för millimeter? Och om du redan hållit på och talat så här elakt åt dig själv en tid, tror du inte att du förr eller senare lurat dig själv, manipulerat dig själv till att faktiskt på riktigt TRO att du är dålig, sämst och misslyckad? Så sluta! Du har blivit ditt eget mobbningsoffer och nu får det räcka.

Din uppgift nu blir att bli snäll med dig själv - åtminstone bete dig någorlunda artigt och mänskligt mot dig själv. Ha lite respekt för dig själv, visa lite human decency! Var inte en sådan bitch! Ja, jag vet att det krävs en del jobb för att svänga tankemönstret, för du har ju blivit så himla van med att spy galla över dig själv. Du har hjärntvättat dig själv med elaka pikar och nedvärderande kommentarer så länge att det såklart inte kommer att gå över en natt att lära dig själv bli snäll med dig själv. Men det är bara du på den där öde ön, så försök nu att komma överens med dig själv åtminstone.

Ta lite hänsyn till dig själv och visa lite självmedkänsla: du behöver definitivt inte vara perfekt, du behöver bara sluta fokusera på alla dina (inbillade och förstärkta) fel. För någon annan får du inte med dig på den där öde ön. Du kan inte byta ut dig själv, så du måste lära dig att leva med dig själv. Alla kan vi förändras till det bättre, men det handlar ändå mest om att se det vi redan är bra i. INTE bäst, utan det räcker alldeles utmärkt med ganska okej.

Ditt liv är på inget vis misslyckat! Det kanske inte känns så framgångsrikt just nu, men vem har bestämt att det måste vara framgångsrikt för att vara lyckat? Är en fågels liv mindre lyckat bara för att den inte gjort något skilt utmärkande? Nä, fågelns liv är värdefullt bara genom att det levs, det är liv. Ditt liv är värdefullt av samma anledning.

Och känns det svårt just nu, så var ju de här dagarna eller månaderna inte hela ditt liv. Att tro det vore som att stänga en hel klädbutik bara för att där fanns en ful tröja, eller bränna upp en bok bara för att den är lite dyster på 20:e sidan. Så ge inte upp och döm inte ut dig själv. Alla har vi motgångar, även när de inte syns i våra instagram-flöden, så tro inte att du är ensam.

Och på tal om ensam. Ja, det är lättare att dra sig undan när man inte gillar sig själv eller när det inte går som man tycker att det borde. Det är alltid lättare att smita, ge upp, skylla på något. Det är tyngre att försöka skapa relationer med andra människor, tyngre att försöka gilla någon och bli gillad - för minns att det krävs två för att skapa en relation, it takes two to tango, det är 50% ditt ansvar. Du måste komma halvvägs, gång på gång på gång, både i en och samma relation och i nya relationer. Funkar det inte med en person, så måste du försöka med nästa, för faktum är att vi klickar olika bra med olika personer. Men belöningen är så fantastisk stor att den inte kan jämföras med något annat i livet! Den kommer inte gratis, kompisar och pojkvänner och arbetskolleger osv dimper inte ner i famnen på en, men det är sååå värt besväret sedan.

Så utmana dig själv, men skippa ordet utmana. Det här är ingen tävling, livet är ingen tävling och det finns inga vinnare! Livet är mer en resa och det är vad du ser längs vägen och lär dig och upplever som är poängen, inte varken vart du kom fram eller hur snabbt och fint du gjorde det. Unna dig själv ett innehållsrikt, upplevelsefyllt liv. Kom ut ur ditt skal, lev!

Och som sagt, sluta för allt i världen tala illa om dig själv! Du bestämmer vad du ska tänka om dig själv och det i sin tur bestämmer hur du mår. Sluta fokusera på vad andra tycker om dig - eller alltså vad du inbillar dig att de tycker - och fundera vad du ska börja tycka om dig själv. Och tycker du genast att du är skit, så fyyy på dig, nu är du ingen bra kompis! Du kan visst se värde i dig själv, du kan visst se potential att bli en fantastisk vän åt dig själv!

Kram, Liselott