Jag vill inte dela denna känslan med min mamma, för att hon är den typ av förälder som "inte tror" på ADHD eller som skulle säga;
'näe, hitta inte på nu, du är ett friskt barn!'
såklart kan jag bara fara till en läkare när jag blir vuxen, men som sagt vill jag inte självdiagnostera nu.
vad ska jag göra? din klasskamrat alla kallar emo
ADHD-liitto / ADHD-förbundet svarar
Hej,
Tack för din fråga! Det är viktigt att dina egna observationer gällande dessa adhd-symtom blir hörda och att det tas i beaktande i ett tidigt skede att du möjligtvis har adhd. Du behöver få förståelse för de symtom som väcker oro i dig samt tillräcklig stöd i skolgången och vardagen.
Skolhälsovården kunde hjälpa dig vidare med det du beskriver. Du kan också tala med en annan tillförlitlig vuxen eller ta själv kontakt till exempelvis skolhälsovårdaren. Det skulle vara viktigt att tala med din förälder om detta, så att hon får veta om det och har möjlighet att stöda dig. Jag funderar också ifall det skulle vara lättare för dig att tala med din förälder ifall du förde fram de utmaningar du upplever samt de stödbehov som du har. Till exempel svårigheter med att koncentrera sig på lektioner i skolan eller utmaningar med att påbörja olika aktiviteter. Du kan också ta stöd av skolhälsovårdaren eller en annan tillförlitlig vuxen för att diskutera detta med din förälder/föräldrar.
Ibland kan det räcka med mindre stöd, medan man ibland behöver mer personlig handledning och hjälp med symtomen. Fint att du tar hand om dig och frågar efter råd! Du är viktig!
Hälsningar,
Katariina Berggren
Sakkunnig, ADHD-förbundet
(Svaret har översatts från finska till svenska av ungdomsinformatör Lila Käki)
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar