Redan när jag var ungefär 4 år gammal var jag en extremt rädd unge, kan vara normalt men jag såg en närbild av en brinnande tändsticka på ett barnprogram, och kunde inte sova på flera veckor efter det eftersom jag var fullständigt övertygad av att mitt hem skulle börja brinna, jag planerade flyktplaner och låg uppe sent på natten. Jag var också helt övertygad om att någon skulle bryta sig in i huset och styckmörda mina föräldrar (keep in mind att jag är 4 på den här tiden) Är på lite av ett sidospår nu, men det hör ihop med min fråga.
Jag gick nyss ut nian och ska börja gymnasiet i höst, under högstadietiden märktes mina "drag" mycket, jag var flera gånger om året till skolhälsovårdaren och pratade om att jag kände mig illamående och nästan åksjuk (?) i skolan, aldrig där hemma dock. I slutet av nian blev allt värre, inget specifikt har hänt som kan trigga igång detta. Men jag klarade knappt av en vanlig skoldag längre, trots att jag satt längst bak i hörnet i klassen och ingen brydde sig ett dugg i mig kände jag hur min puls var sjukligt hög och hur jag verkligen kände mig illamående, så pass att jag täckte min mun med handflatan varje lektion för att jag kände min spyfärdig, jag kallsvettades även som tusan. Proven var värst, för då var rummet tyst. Och nu är jag väldigt orolig inför gymnasiet och om det kommer vara lika hemskt.
Utöver skolan så var jag ensam hemma några dagar förra veckan, vi bor ganska avlägset, risken för inbrott är i princip 0, trots att jag VET detta radade jag upp stolar framför alla dörrar, stängde alla fönster, tände alla lampor och granskade VARENDA hörn av huset bara ifall att någon hade brutit sig in.
Detta förstör mitt liv, att leva i rädsla över ingenting kan vara nåt av det onödigaste och jobbigaste som finns. Jag har mina aningar om att det rör sig om nån sorts ångest, jag har pratat om det med skolhälsovårdaren och mamma men de säger typ bara åt mig att lugna ner mig, gud vilke hjälp alltså Jag känner bara att jag vill få nån sorts diagnos så jag får bekräftat att det jag känner är äkta samt att jag får hjälp, nån slags medicin, bara nånting. Nej, andningsövningar har inte hjälpt. Nej, meditation har inte hjälpt.
Stor cred & respekt till alla andra som dras med det här
tjooo
Ungdomsinformatör Viveca svarar
Hej,
Till att börja med låter det inte som att du är en "drama queen". Det låter som att du länge fått kämpa med mycket verkliga rädslor och att du inte fått det stöd du skulle ha behövt. Jag är ledsen att du fått tampas med det här på egen hand.
Även om ett hot (som t.ex. att det sker ett inbrott) är inbillat, så är känslorna som hotet framkallar inte det. Det du känner är alltså fullständigt äkta. Ångesten du känner speglar kanske inte verkligheten (alltså om det faktiskt finns skäl för att vara på sin vakt), men det gör inte ångesten mindre verklig.
Samma gäller illamåendet i skolan. Jag kan inte säga vad illamåendet beror på, om det kommer att fortsätta i gymnasiet, eller vad du ska göra för att sluta må illa. Jag misstänker dock att illamåendet är ett så kallat psykosomatiskt symptom och att det därmed har med din ångest att göra. Således är det möjligt att illamåendet skulle minska eller avta helt genom att du skulle få och använda dig av verktyg för att hantera din ångest.
Som du själv skriver, låter det som att du lider av ett ångestsyndrom. Jag kan givetvis inte diagnosticera dig, eller ens veta med 100% säkerhet, men det är tydligt att du kämpar med starka ångestkänslor. Medan jag förstår önskan om att få en diagnos, ett namn på illamåendet, vill jag poängtera att dina känslor är precis lika äkta vare sig du har en diagnos eller inte. Det är inget du behöver bevisa för oss andra. Med det sagt tänker jag att det vore bra om du fick träffa en psykolog eller annan yrkeskunnig för att prata mera om dina rädslor och vad du kan göra.
Jag rekommenderar att du tar kontakt med Ungdomsstationen Fiilis i Jakobstad. De erbjuder gratis samtalsstöd och rådgivning för unga i åldern 12–29 år. Dit kan man söka sig om man t.ex. vill prata med någon som lyssnar, känner stress och ångest, har sömnsvårigheter, känner sig ensam, har svårt i skolan, går igenom en kris, eller har något annat som besvärar. Mera information och kontaktformuläret för att komma i kontakt med servicen hittar du här.
Du kan även vara i kontakt med Ärligt Talat-chatten som är en nationell online-tjänst för unga i åldern 13–29 år. Ärligt Talat har ett handledarteam som består av ca 30 professionella (psykolog, psykoterapeut, skolkurator, socialarbetare, studiehandledare, ungdomshandledare, ungdomsledare etc.), som handleder ungdomar med chatten som verktyg. Du kan alltså chatta online med en professionell inom ungdomssektorn om vad du vill. Chatten är öppen från måndag till fredag kl. 09-12, samt kl. 19-22. Mera information och tillgång till chatten hittar du här.
Du behöver verkligen inte handskas med det här ensam. Det finns hjälp att få, så var inte rädd för att be om det. Hoppas du snart mår bättre.
Kram,
Viveca
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar