
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej,
Det är inte alltid så lätt att skilja på vad man menar med begrepp som "ångest", "depression", "nedstämdhet" eller "stress", men alla dessa känslor är i sig helt normala att känna nån gång, beroende på vilken livssituation man befinner sig i.
Om man t.ex. går igenom stora och omvälvande händelser i sitt liv, t.ex. att man flyttar, separerar eller upplever en stor förlust av något slag så är det en helt normal del av processen att man upplever ångest. Så i sig behöver man inte vara rädd för känslan eller utgå ifrån att det skulle röra sig om en psykisk störning. Och även om man skulle få någon form av diagnos så finns det inte heller någonting som säger att det alltid kommer att kännas så eller att ångesten skulle bli bestående bara för att man har fått ett namn på det.
Jag tror att man själv skall vara uppmärksam på sin ångest om det kommer till ett skede då allting känns hopplöst, att man inte ser någon mening alls med det man håller på med eller om saker som man vet att man tidigare uppskattat plötsligt bara känns betydelselösa. Om du själv märker att du har tankar som känns obekanta för dig, och om de håller i sig - eller om du känner ångest även de dagar då du rent logiskt vet att du inte har någon anledning att göra det - då tycker jag att du skall försöka hitta någon att tala med. Via din hälsovårdscentral kan du komma i kontakt med personer som kan ge dig samtalsstöd (psykiatriska sjukskötare eller terapeuter) och på många håll kan denna service ges via telefon eller dator nu under undantagstillståndet.
Tveka inte att kontakta hvc om du känner att du behöver någon att tala med, och det gäller oavsett om din ångest har pågått länge eller om den besvärat dig bara en kort tid. Även om ångest i sig är en helt normal del av livet så är det ingenting man behöver klara av på egen hand.
Kram
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar