Behöver hjälp

Hej fina du! :)

Tack för att du skrev in. Ursäkta att du fått vänta mer än de utlovade fem arbetsdagarna på detta svar, det har varit så mycket på gång vid Decibel på sistone så jag har hamnat lite efter med mina frågor, och jag ville ta den här frågan själv istället för att skicka vidare den. Hoppas du ändå hittar tillbaka hit!

Ledsen att höra att du mår dåligt. Det låter som att det är en riktigt jobbig period på gång just nu, och jag kan tänka mig att det också är skrämmande för dig att ha alla dessa tunga tankar och känslor. Jag är ändå stolt över dig för att du lyckades ha ett uppehåll i att skada dig i hela fyra månader, det var väldigt starkt och bra gjort av dig, så kom ihåg att ge dig själv cred för det! Tyvärr är det dock ofta så att väl den här typen av beteendemönster har ”satt sig i en”, såsom det lätt gör med självskadebeteenden eftersom de är beroendeframkallande, så finns det en risk för återfall. Men eftersom du klarade av en gång att hålla dig i fyra månader, så tror jag absolut att du kommer klara det igen! Fundera, var det något skilt under dessa fyra månaderna som fick dig att må bättre än du annars brukade göra, eller varför gick det? Hade du andra rutiner, träffade du andra människor, eller gjorde du någon hobby/aktivitet mera som du mår bra av?

Människor som skadar sig själva så gör det av flera olika orsaker, men dessa tre har i undersökningar visat sig vara de vanligaste:
- För att man inte vet vad man ska göra av alla ens starka känslor, och man vill få ut den smärta man känner på insidan på något sätt. Det kan i början kännas som att det hjälper att skada sig, men i längden så blir det en negativ spiral där allt bara bli värre av det.
- För att man känner sig avtrubbad och känslolös, och VILL känna något, även om det är nåt smärtsamt.
- För att straffa sig själv

Oavsett den direkta orsaken, så har det alltid att göra med känslobearbetning på ett eller annat vis. Så det som hjälper är att lära sig andra sätt att hantera svåra känslor.
Det finns många olika sätt att göra det här, men i huvudsak så gäller det att vara envis och medveten, och försöka sitt bästa. Det är också bra att försöka ha sympati för sig själv, inte vara så arg på sig själv även om man skulle få återfall, utan i så fall bara konstatera att ”jaha, nu gick det så här, men jag ska igen försöka på andra sätt”.
Här följer några tips på sånt som man kan prova göra regelbundet för att öka sin känslo-bearbetning, och hitta andra sätt att ”få ut” saker på.

-       Gör något kreativt, typ måla, rita, sjung, dansa, sminka sig... det här är bra för att kreativitet är för många ett sätt att behandla känslor. Det behöver inte alls bli ”bra” det man skapar, men skapa NÅGOT.

-       Skriv. Detta är också kreativt, men har visat sig vara extra bra för människor med självskadeproblematik. Det spelar faktiskt inte jättestor roll VAD man skriver, bara man skriver nåt, exempelvis en dagbok, låttexter eller dikter, eller någon helt påhittad historia.

-       Gå ut och gå

-       Meditera, eller gör så kallade ”body scans”. Man hittar ledda meditationer på youtube!

-       Försök tala snällt till dig själv, såsom du skulle göra till en vän.

Förutom dessa listade grejer så är det förstås ALLTID också bra att prata med någon för att få ut sånt som man känner. Det är i längden det bästa. Vi människor är flockdjur, det är inte meningen att vi ska bära på allt själva.

Här är också tips på vad man kan göra ifall man känner ett ”akut sug” efter att skada sig:

-       Ta en kall dusch. Det kalla vattnet kan få kroppen att reagera på lite liknande sätt som smärta, alltså att man tvingas fokusera på nuet och sensationen.

-       Ät någon stark mat, typ något med chilisås. Eller något riktigt surt, typ bit i en citron eller ät en riktigt sur godis.

-       Håll i en isbit

-       Lyssna på nån typ av ”hård” musik och skaka på kroppen

-       Riv papper

-       Smätta med ett gummiband på det ställe där man annars skadar sig

-       Skrik in i en kudde, eller slå i en kudde

-       Far ut och spring eller göra nåt annat ”explosivt fysiskt”, typ dansa

-       Rita bilder ovanpå stället som annars brukar bli skadat. Exempelvis fjärilar

-       ...och återigen, skriv, eller prata med någon. Du kan fast skriva in hit till oss, om int annat :)

Självmordstankar kan vara helt superjobbiga att ha, och också skrämmande. Men de är inte hemskt ovanliga, och man ska inte skämmas för att man har dem. Det som hjälper är att prata med någon om dem – och de som jobbar med mental hälsa SKA kunna ta emot den diskussionen utan konstigheter! Det finns de som jobbar med mental hälsa för att man ska ha någon att svänga sig till med sånt här, på samma sätt som man går till en läkare med ett brutet ben eller nåt annat fysiskt.

Oftast när en person har självmordstankar och man tittar riktigt, riktigt djupt i de tankarna – så handlar det inte om att personen egentligen VILL dö – utan mera om att den inte vill leva längre på samma sätt och i samma känslor som den lever nu! Och de sakerna så GÅR att ändra, som tur!

Du är definitivt inte känslolös och lat. Inte ALLS! Tvärtom så tar det helt otroligt mycket energi för kroppen och huvudet att fungera och orka när man mår dåligt. Så det är på inget sätt konstigt ifall du är trött.

Du undrar ifall du potentiellt kan vara deprimerad. Utgående från de symptom som du beskriver så låter det nog som att det kan vara det, men jag har förstås inga ”rättigheter” att säga sånt säkert bara över nätet.

Jag tror att du skulle behöva berätta åt en vuxen exakt hur pass dåligt du just nu mår, så att de förstår att du behöver mer hjälp än vad du nu får. Du behöver INTE skämmas över det här. Det finns (tyvärr) många som mår dåligt, och du är precis lika berättigad till hjälp som alla andra. Vi har ett system för att du SKA få hjälp!

Ifall du redan är i någon typ av kontakt någonstans (exempelvis kuratorn, en ungdomsmottagning, uppsökande ungdomsverksamhet, etc...) så skulle jag ta upp det här med den personen som du litar på mest där. Du kan eventuellt behöva träffa också en psykiatrisk sjuksköterska på din hälsostation/ungdomsmottagning för mer hjälp, den kontakt du redan har nu kan hjälpa dig på vägen för att boka tid och så vidare.
Ifall du inte vet hur du ska berätta det här, så föreslår jag att du visar dem den här frågan som du skrev in. Då behöver du inte berätta nåt med ord, utan du kan bara sträcka fram din telefon med frågan öppen, och så säger du ”det här behöver jag hjälp med”, eller alternativt ”det här har jag skrivit”.

Det bästa man kan göra i livet är att våga ta emot hjälp! Det kan vara svårt (jag vet), men lita på mig när jag säger att det är SÅ värt att ge livet fler chanser! Ditt framtida jag kommer att tacka dig för att du nu är modig och tar dig genom det här. Jag tycker det är helt super redan det att du skrev in hit.

Kram, Kix