bpd?

Hejsan!

Tack för att du skrev in. Ursäkta att du har fått vänta en stund på svar, jag har haft semester.

Det låter jobbigt det som du beskriver, och jag kan förstå att du har börjat fundera på ditt mående. Det är dock bra tycker jag att du funderar på saken och försöker bli mera medveten om dig själv, dina tankar, dina känslor, och på vilket sätt du fungerar.

Du har bpd i din rubrik, så jag antar att du funderat på en eventuell diagnos? Bpd ges dock oftast inte som diagnos åt någon som ännu är i tonåren, för att det kan vara svårt att veta vilket av symptomen som eventuellt kunde bero på det, och vilka av symptomen som bara beror på ”de vanliga tonåren”. De vill med andra ord inte i misstag diagnostisera någon fel. Jag kan dock förstå varför du har funderat på just den diagnosen, eftersom det ofta innebär stora känslokast, och personer som har bpd så har ofta liknande saker i bagaget som du skriver om i hemliga rutan.

Även om man oftast inte sätter en sådan diagnos på personer i din ålder, så tror jag ändå att det skulle vara riktigt bra om du vände dig till någon typ av vård för att berätta om dina symptom. Det att du berättar för någon redan nu så kan vara av nytta i framtiden ifall du då bestämmer att du vill göra en större utredning, eftersom det i så fall finns dokumenterat att du känt såhär länge. Plus att det givetvis skulle vara bra om du om fick stöd i det som du känner NU, eftersom ju tidigare man får hjälp – desto snabbare går det att göra något åt problemen!

Du kan vända dig exempelvis till studiepsykolog/kurator, till ungdomsstationen Klaara, eller så bokar du helt enkelt en tid på ditt lokala HVC. Du behöver inte skämmas över det du känner, för de som är professionella så är tränade på att ta såna här samtal, och de har hört och sett det mesta från förr :)

Ifall du inte känner dej redo att prata med någon irl ännu så kan du också chatta anonymt på Ärligt Talat-chatten eller svenska Sekasin-chatten. Du får förstås alltid skriva in hit igen också <3

Kram, Kix