Det är såklart ett himla misslyckande. Men jag gav verkligen upp nu med medicineringen. Kör på ångestdämpande de dagar det är mest outhärdligt.
Men till frågan. Hur hittar man motovationen i livet? Alltså motivation till ett helt vanligt fungerande liv.
Just nu orkar jag inte duscha, borsta tänderna. De ggr jag gör det så tar det flera dagar förrän jag är i skick och har ork igen.
Jag har tappat gnistan i livet till att orka städa, diska, umgås med folk, äta, allt är bara så tungt.
Och sömnen går bara jag har stilnoct.
Jag är verkligen illa rädd att jag hamnar att åka in småningom till sjukhuset att dom lägger in mig. Så var det sist. Och det är precis lika nu. Då med preferenser att jag skulle få ett fungerande vardagsliv och få stöd i dagliga utmaningar. Det var oerhört tufft att behöva så intensivt också sägas till. Idag ska du gå och duscha. Vid nästa tillfälle kom någon med för att iakta det. (Har självskadeproblematik) . Att allt liksom segar på i klister känns så tråkigt! .
Specialsjukskötare i psykiatri Diana svarar
Hej!
Jag läser om din svåra livssituation med djup depression som du sökt vård för och inte har i samråd med läkare kunnat hitta rätt medicinering trots att ni försökt till och med på avdelning. Att vara helt utan medicin kan kännas som ett bättre alternativ om du har haft mycket biverkningar och medicinjusteringarna som har varit svåra för din kropp och psyke. Tyvärr är det så att för en del tar det en längre tid att hitta rätt medicin och man behöver då mycket stöd för att orka igenom den processen. Du nämner ingenting om din familj, har du kontakt med dina föräldrar eller den/de vuxna som funnits i ditt liv under uppväxten? Syskon? Jag läser att du inte orkar träffa folk för att allt är så tungt, men om det finns någon förälder eller syskon som kunde ge dig stöd i att nu söka vård igen skulle det vara bra. Nån som kan följa med på besök hos vården mm.
Eftersom du är så djupt deprimerad att du inte har någon ork till vardagliga saker som att sköta din personliga hygien, ditt hem och hela dig själv + att du även har självskadeproblematik så skulle det vara så viktigt att du kom till specialsjukvården igen. Alltså att du skulle bli inlagd så att man får göra allt för att hjälpa dig igen. Jag vet att det inte är vad du vill, det är garanterat jobbigt att bli pådriven att gå i duschen och göra andra saker. Personalen som gjort så har ändå gjort rätt, hur tufft det än är så måste man börja på och "bara göra". Att "bara göra" + medicinering är första stegen till ett fungerande liv, å andra sidan kan det berget vara oerhört svårt att bestiga utan att få hjälp av utbildade som hjälper och stöttar dig på bästa sätt. Det som är så bra med våra kroppar är att de kan reagera annorlunda nästa gång man provar medicinering, det behöver inte bli lika jobbigt för dig om du försöker en gång till.
Jag skulle verkligen vilja råda dig till att ta kontakt med vården igen, far till avdelningsvård och låt dem hjälpa dig för vet du, nu är det så tufft för dig att du verkligen behöver hjälp! Att må som du gör är inte okej, din livskvalitet behöver bli bättre så att du också kan finna glädje i livet och börjar känna att livet även är för dig.
Varma hälsningar,
Diana
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar