Dermatillomani

Hej! Det är verkligen knepigt då man har dermatillomani, som också då kan kallas hudplockningsstörning. Det är en psykisk utmaning där man har svårt att motstå impulsen att repetitivt plocka på sin egen hud, vilket kan leda till sår och ärr. Att hantera dermatillomani kan vara svårt, men det finns flera sätt och behandlingar som kan hjälpa.

Du sade redan att du försökt med stressleksaker och plåster, och att det inte funkat. Om du vill kan du ännu prova lite på den linjen med t ex handskar för att täcka eller skydda de områden där du oftast plockar. Idén är att minska tillgängligheten av huden och påminna dig själv att avstå från beteendet. Ett bra hjälpmedel mot det är att lära dig hantera stress och ångest. Eftersom dermatillomani ofta förvärras av stress och ångest, kan avslappningsövningar som djupandning, meditation eller yoga vara användbara för att minska underliggande orsaker till plockningsbeteendet. Du kan också försöka skapa medvetenhet om beteendet. Försök att bli medveten om när du plockar på huden. Håll en dagbok för att notera situationer, känslor eller tankar som kan utlösa beteendet. Att vara medveten om mönster kan vara det första steget mot förändring. Kom ihåg att också be om att få stöd från vänner och familj. Berätta gärna för dina nära om din situation. De kan ge stöd och hjälp i att hålla dig ansvarig för att undvika plockningsbeteendet.
 
Men om det här inte heller fungerar för dig så kan du också söka helt professionell hjälp. En kvalificerad terapeut, särskilt en som är bekant med tvångsspektrumstörningar (ofta KBT), kan hjälpa dig att hitta orsakerna till dermatillomanin och utveckla effektiva strategier för att hantera impulserna. Sist och slutligen finns det även medicinering som kan hjälpa mot beteendet. I vissa fall kan läkare överväga läkemedel som selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) för att minska tvångsmässiga beteenden. Detta bör dock endast ske under övervakning av en läkare/psykiater.

Det är viktigt att komma ihåg att olika metoder fungerar olika för olika människor, och det kan krävas tålamod och uthållighet för att hitta vad som fungerar bäst för dig. Som sagt, om inte övrigt fungerar så överväg att söka professionell hjälp för att utveckla en personlig behandlingsplan för att hantera situationen så du kommer vidare.

Hoppas något av detta är till hjälp för dig!

Psykolog Helena