Diagnoser

Hej!
Tack för din fråga. Jag föreslår att du pratar med din vän om hens beteende. Du kan säga att du vill vara en så bra vän som möjligt och stöda din vän så gott du kan och därför skulle du vilja lära dig lite mer om autism och hur du ska göra för att hjälpa din vän i hens vardag. Du kan fråga din vän vad som gör att hen blir aggressiv och hur hen vill att du ska agera i en sådan situation.

Du kan också vara ärlig med hur du känner när din vän börjar sparka och sånt. Du får också sätta gränser och säga att du inte tycker att det är okej att bli aggressiv och sparka men att du förstår att det kan bli så ibland. Jag tror att det viktigaste är att ni pratar öppet och ärligt med varandra och att du tydligt visar att du har medkänsla/empati för din vän. Du får gärna ställa frågor och be din vän berätta om sina känslor och om sin autism men om din vän inte vill prata om det så måste du respektera det.

Kom även ihåg att du inte behöver utstå någon form av våld från en vän oberoende om den vännen har autism eller inte. Om din vän inte vill prata om situationen eller tala om för dig hur du ska agera i en situation när hen blir aggressiv så har du all rätt att sätta gränser och ta avstånd för att hålla dig själv trygg.

Du kan även prata om det här med någon trygg vuxen, T.ex. en lärare, skolkuratorn, dina föräldrar, din väns föräldrar eller någon annan person som du tror att kan vara ett stöd för dig i den här situationen.

Kram,
Rosanna

Hej!

Angående hälsogranskningen som görs då man går på åttan så är den oftast inte så dramatisk som människor kanske får det att låta. Hos hälsovårdaren kontrolleras som vanligt vikt, längd, hörsel, syn, färgsyn o.s.v. Läkaren brukar kolla ryggraden för att se att den är rak och att benen har samma längd. På olika ställen kan det variera lite vem det är som gör vad, om det med andra ord är hälsovårdaren eller läkaren som gör undersökningarna, men hela poängen med undersökningen är att se hur personen växer och utvecklas och att vid behov hitta de olika problem som kan finnas så att man då kan göra någonting åt saken. Det kan t.ex. handla om att man upptäcker att personen har olika längd på benen vilket man då måste göra någonting åt för att undvika att personen senare skall få problem med smärta och ryggproblem.

Jag tycker inte att man skall se hälsogranskningen som ett straff eller som en "bedömning" utan istället som ett tillfälle där man har möjlighet att ta upp frågor om sin hälsa eller sitt mående om det finns någonting man funderar över.

Sådana diagnoser man redan har fått tidigare har sannolikt redan blivit undersökta av en läkare och om de är under kontroll (så att man t.ex. redan har en vårdkontakt någonstans eller har mediciner) så behöver inte skolläkaren ta ställning till dem. Men om det t.ex. är så att man själv är orolig över någonting som inte har blivit undersökt eller som man inte upplever att man har fått hjälp med (det kan vara både fysiska och psykiska saker) så är det ett bra tillfälle att ta upp dessa, och vid behov kan då skolläkaren skicka en vidare till "rätt" läkare för just den saken.

Kom ihåg att hälsogranskningen är någonting som görs för DIN skull, inte för hälsovårdaren eller läkaren.

Kram,

Tessi