Allt är ett enda kaos med mitt psyke helt fucked upp. Där kretsar äs, tvång , djup depression och GAD.
Självskadade ikväll first timme ever och jag förstod efteråt att nej dethär är som botten. Nu kan jag inte fara längre ner än var jag är. Varför sjutton jag tog till en vass kniv eller rättare sagt många sådana vet ej fåglarna. Ända att jag känner mig äcklig, ful , fet och dum i huvudet som aldrig kommer loss ur dethär tillståndet. Bollas mellan olika ställen av och an in och ut. Mellan olika läkare och jag börjar känna som att ingen vill liksom riktigt hjälpa. En tom. Sa att hon börjat ifrågasätta ifall jag överdriver. Och det sitter riktigt fast, det tog så fruktansvärt sjukt att höra det och det ekar i huvudet ännu. Varje gång jag tar mig till mentalvårdsbyrån eller fredrika eller sjukhus hör jag detdär. Men du överdriver ju, du klarar nog dethär själv. Det finns så många som har det mycket värre. Du har ju ett gott liv. Njut av maten hördudu njut av bulimin njut av den. Ja hon sa så att kanske finns det en njutning i den. Jag skrek av smärta när jag åkte hem den gången från mvc. Det här är ett helvete och hur jag ska komma bort ur dethär vet ej fåglarna när det inte finns tydliga riktlinjer, tydliga mål, tydliga planer och en kontinuerlig vård utan sådär 1 gång i månaden stöd. För att mera kan jag inte få för det behöver jag inte när jag överreagerar och överdriver.
Jag mår jätte jätte dåligt och jag skäms över att jag hamnade ta tag i knivarna ikväll. Det värsta är att jag bor själv och alla enheter ärfast nu under julen. Tack och lov ska jag jobba men jag är livrädd för att drt bara liksom åker ner ner och ännu mera ner.
Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Tack för att du skrev in till oss. Ledsen att höra att du skadat dig själv. Kom ihåg att trots att det kan kännas lättande att skada sig i stunden så är det väldigt beroendeframkallande och leder i längden till fler problem, istället för att hjälpa. Det kan vara svårt att sluta om man börjar göra det flera gånger, och det är vanligt att ärren känns jobbiga att ha längre fram i tiden. Det vore bra om du kunde hitta något annat sätt att få ut dina känslor på, en annan ”copingstrategi” som man kallar det inom psykologin – ett sätt att hantera sin situation på när den känns överväldigande. Det finns många olika, beroende på vem man är som person. Det kan hjälpa att slå på en kudde (om det är ilska som är ens grundkänsla, man kan till och med vira ihop en tidning som ett föremål att slå kudden med om det hjälper), riva sönder papper eller tyg, måla på papper med kritor (kritor är bäst för att man kan trycka på hårt med dem om man känner för det), lyssna på musik och skaka på kroppen, ta en omväxlande varm och kall dusch, ta en promenad, skriva ut sina känslor, eller ringa en vän/hjälplinje/krislinje.
Om du vill läsa mera om självskadande och hur man kan göra för att hantera det så har vi på Decibel en hel del info om det HÄR.
Ledsen att höra att du upplever att vården inte tagit dig på allvar. Men ge inte upp – fortsätt att kämpa för dig själv, och det finns bra människor där ute som vill ditt bästa och som vill hjälpa! Om du inte är nöjd med de du har kommit i kontakt med hittills så be om att få se andra, om där finns andra. Du förtjänar att få hjälp, det gör alla som mår dåligt. Det är en bra poäng du har att du vill se tydliga planer och en kontinuerlig vård. Nästa gång du är till din huvudläkare/psykiatriker/person som är ansvarig för din vård så be om att ni ska göra upp en plan för din vård. Om du vill så kan du boka en tid enkom för detta. Du kan också be din psykiatriker utreda om du skulle vara beviljad rehabiliterande psykoterapi från FPA, där du skulle få träffa en legitimerad psykoterapeut enligt dina behov i högst tre år, med ersättning från FPA. Det låter som att du skulle behöva ett sånt mera individcentrerat stöd. Om du blir beviljad detta så kan du själv välja vem du går till, och byta om de inte känns rätt.
Håll ut och våga kämpa för dig själv, det kommer bli annorlunda med tiden!
Kram, Kix
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar