Galen

Hej,

Jag förstår att det känns skrämmande att ha overklighetskänslor och tankar som du inte lyckas styra in på något annat håll. Från det du skriver så uppfattar jag att du vill hitta förklaringar till varför du får dina breakdowns. Eftersom du inte förstår varför du får dem eller vad som orsakar dem så försöker du förklara dem med att det är någon psykisk sjukdom och att du är galen.

Då jag läser det du skriver så tycker jag inte att du låter galen. Jag vet inte hur tankarna du har då låter i ditt huvud, men du vet åtminstone att den lilla rösten i ditt huvud är inuti i ditt huvud. Du gör inte heller det som tankarna säger åt dig att göra. En del personer som har schizofreni så kan höra röster som låter som helt andra människor, men den auditiva hallucinationen kan låta så verklig att de ibland kan tro att någon på riktigt har sagt någonting eller att någon annan är med dem i rummet.

Så jag skulle inte säga att man kan vara schizofren i sitt huvud på det sätt som du menar. Det som du upplever är kanske snarare en ångest som gör det svårt att få kontroll över dina tankar och känslor. Om du vill beskriva det som ångest eller inte är upp till dig.

Du skriver också att du får overklighetskänslor och inte känner dig som dig själv och liksom försvinner. Det du beskriver påminner mig som ett tillstånd som kallas dissociation, Vårdguiden har en artikel som beskriver vad det är. Så här beskriver Vårdguiden det ”Dissociation kan fungera som ett skydd eftersom det hjälper till att undvika sådant som är känslomässigt jobbigt.”

Fråga gärna din psykolog om dessa saker om du inte har gjort det ännu, eftersom en psykolog förmodligen är mera kunnig än mig gällande sådant som olika diagnoser och dissociation.

Liksom din psykolog sa, så kan det starka behovet du får av att skada sig själv då du bryter ihop bero på att du har hanterat svårhanterliga känslor på det sättet förut. Jag skulle säga att självmordstankarna fungerar på ett liknande sätt. Eftersom känslorna är så överväldigande att du inte vet vad du ska ta dig till, så känns det för stunden som om det enda sättet att ta sig ur känslorna är att dö. Att ha självmordstankar är inte samma sak som att faktiskt försöka ta självmord. Tankarna i sig är inte farliga, även om det kan kännas så, utan kan ses som tecken på att ens psykiska hälsa inte är bra och att man behöver stöd och hjälp från någon.

Du skriver att du får impulser att göra sådant som känns som ett dåligt val i efterhand. Jag uppfattar det som så, att någonting fick dig att inte handla efter dina impulser också då du hade dem. Därför tänker jag så här:

Även då självmordstankarna är som starkast så tvivlar jag inte på att du med din egen vilja och styrka står emot dem och innerst inne vet att du kommer att må bättre igen. Det kan hjälpa att skriva ner ett slags mantra som du förhoppningsvis kan komma ihåg om du bryter ihop igen, du kan till exempel skriva ”det kommer att gå över, jag väntar ut det, jag klarar det här”.

Jag tycker att dina breakdowns är ett tecken på att du behöver lite extra stöd och hjälp nu. Fortsätt att prata med din psykolog och boka in fler träffar om det är möjligt. Du kan fråga din psykolog om råd gällande vad du kan göra för att hantera känslorna du har då du bryter ihop. Tillsammans så kan ni säkert också reda ut under vilka omständigheter du får breakdowns och hur de går att förebygga.

Ring eller träffa gärna din familj och vänner, prata med dem om ditt mående om du känner dig bekväm med det, annars kanske det redan kan hjälpa att helt enkelt spendera mer tid med dem eller ha en trevlig pratstund.

Mvh,

Praktikanten Nina