Glad men ledsen

Hejsan!

Tack för din fråga. Först vill jag säga att du inte är ensam om att känna såhär – känslor kan vara komplexa, och ibland är det svårt att förstå varför man upplever dem som man gör.

Även om man upplever mental ohälsa så är det oftast inte så att man gör det precis HELA tiden. Det är normalt att man i perioder känner sig bättre, och i perioder sämre. Du kan försöka tänka på det så, att när du känner dig lugn, glad och nöjd, så är det troligen ditt mera riktiga jag som skiner genom. Jag brukar försöka se det som att svåra känslor och tankar är gråa moln som drar förbi, men ditt egna jag är själva himlen som alltid finns där bakom fast man inte alltid ser den så tydligt. Molnen kommer, och de försvinner. Ibland är det bästa vi kan göra bara att observera dem, och låta dem dra förbi.

Du beskriver att du kan känna dig väldigt tillfreds ibland, men sen, när något inte går som du har tänkt dig (till exempel om någon blir irriterad på dig), så kommer negativa tankar och känslor fram väldigt starkt. Det här kan vara ett tecken på att dina känslor och tankar är lite svåra att kontrollera just nu, och att du kanske är extra känslig för vissa situationer eller kommentarer. Är det exempelvis främst i situationer som har med andra människor att göra som de här tankarna och känslorna kommer, eller händer detta också när du är ensam?

En möjlig förklaring till detta kan vara att du just nu går igenom en period av mycket inre förändring, vilket är helt normalt när man är i din ålder och formar sin identitet. När vi är unga, och särskilt under tonåren, så genomgår hjärnan och kroppen stora förändringar som kan påverka hur vi hanterar våra känslor och tankar. Det kan göra att man lättare pendlar mellan känslor som att vara väldigt glad och lugn, till att känna sig ledsen eller osäker över alla möjliga saker (stora som små).

Det kan också handla om självkritik och osäkerhet. Du kanske oroar dig för hur andra ser på dig och har svårt att hantera när någon är irriterad eller inte beter sig som du förväntar dig. Det kan leda till tankar som att “ingen gillar mig” eller att man inte är tillräckligt bra. Men det är viktigt att komma ihåg att våra känslor inte alltid speglar verkligheten. Ibland kan vi känna oss som om vi inte duger eller att vi gör något fel, men ofta är det bara våra inre rädslor och osäkerheter som talar, och inte det som faktiskt händer.
Det är också viktigt att komma ihåg att ganska ofta så är det inte ens i DIG det sitter om någon verkar lite irriterad – utan det kan också bara betyda att det är den andra personen som inte har en så bra dag.

En sak som kan hjälpa är att försöka hitta ett sätt att hantera de negativa tankarna när de dyker upp. Det kan vara att påminna sig själv om att ingen är perfekt, och att det är okej att ha dåliga dagar. En annan idé är att prata med någon du litar på, kanske en vän, en familjemedlem eller kuratorn på din skola, om de här känslorna. Ibland är det väldigt hjälpsamt att få någon annan att spegla ens upplevelse och hjälpa en att sätta ord på vad som händer. Ifall du inte känner för att prata om det med någon, så kan det också hjälpa att skriva ner det du känner, exempelvis i dagboksformat. Det kan vara ett sätt att få ut alla trådar som spinner runt i ens huvud, så att de nystas upp i något konkret.

Var snäll mot dig själv och ge dig själv utrymme att ha alla sorts känslor - men kom ihåg att känslor inte definierar vem du är — de är bara något som kommer och går.

Jag förstår att det här kanske känns väldigt rörigt just nu, men du är välkommen att också skriva in hit igen om du vill :)

Kram, Kix