hej igen

Hej igen, leukemitjejen!

Vad skönt att du tycker att det vi skriver hjälper dig på något sätt. Det skulle vara så mycket bättre om vi kunde komma och krama dig och prata med dig, men nu får vi göra vad vi kan via text. <3 <3 <3 hursomhelst!

Det är svårt för oss att säga något om vilket sätt att duscha som skulle funka bäst - alla är vi olika och säkert känns det lite olika från dag till dag också för dig. Men pröva dig fram och använd din fantasi tillsammans med de som duschar dig. De bästa tekniska lösningarna brukar ploppa upp i hjärnan på de som behöver dem när man släpper lös fantasin och använder sig av de mest konstiga saker, som gungor eller gummiband eller simringar eller gummibåtar eller vadsomhelst. Om både duschstolen och duschsängen är utförmade för vuxna människor är det kanske inte så konstigt att de inte passar din kropp och då kanske någon fantasifull lösning funkar för just din kropp.

När det gäller att bli badad, matad och överlag behandlad som ett barn: vännen, vi kan inte trösta med annat än att det bara är en tid. Det går över, det går förbi. Alla har vi svagheter och behöver hjälp under olika tider under livet. För en människa kan det kännas som en oerhört tung eller pinsam svaghet att ha så problem med matematik i skolan att man måste gå till specialläraren, för en annan att få en ätstörning och behöva hjälp för det, för en tredje att behöva låna pengar av föräldrarna för att de inte klarat av att sköta sin egen ekonomi... Och allt gick över och tog slut. Vi förstår absolut hur tufft det säkert känns och är glada att du har psykologen att prata om det här med. MEN! Du ska inte behöva tåla att de pratar barnspråk med dig. Säg till. Säg bara enkelt att det känns som att de skulle prata till dig som ett litet barn och att det känns nedvärderande eller jobbigt eller orättvist eller vilket ord du känner att passar. Då "håxar" de säkert vad de gör och hur det får dig att känna dig och slutar med det. Ibland så behandlar man människor på ett visst sätt tex för att man är van att ha att göra med ännu yngre människor och barnpratet liksom lämnar på av bara farten. De vill såklart inte att du ska känna dig som ett småbarn, de vill ju att du ska ha det så bra som möjligt.

Det är underbart att höra om dagboken och iPaden och sakerna från ditt rum och Misse och dina ljuvliga föräldrar! Det låter som att du blir så väl omhuldad och omskött där <3 Och som vi sa: kramar är en otroligt stark "medicin" :D Försök också att tänka på att hålla ut, ha tålamod och orka hoppas och se framåt. Vi förstår hur lätt det är att leva i sekunden när man har ont och det är tungt. Men när man läser berättelser om sådana som haft det väääldigt tungt i livet, som just livsfarliga och långa sjukdomar, så har de alla berättat om att de aldrig riktigt gav upp det att se framåt, slutade aldrig att tänka på den och planera för den dag då de skulle vara friska. Så mycket här i livet handlar om vilken inställning man väljer att ha. Så stoooooooor styrkekram - och igen en gång: minns vilken strålande stjärna du är!

Och innan vi glömmer din kommentar: Suppar är suppositorer, piller som man för upp i ändtarmen och så smälter de långsamt där och tarmens slemhinnor tar upp det verksamma ämnet. Värkmediciner som suppar används jätteofta av småbarn och av sådana som har så stark smärta att de spyr av det, tex sådana som har väldigt stark migrän. För en vuxen känns det inte mycket alls att föra in suppen (avföringen är ju myyycket bredare), kanske bara lite ovant. Be en skötare att visa hur en supp ser ut och förklara mera - det är en bra form att ta medicin i för det är snällt åt magen och medicinen tas långsamt upp av kroppen istället för "allt på en gång" så att säga.

Hälsar ungdomsinformatören Liselott och storasyster-sommarjobbaren Angelica