Hjälp!!

Hej,

Det låter som att du har fått utstå mycket, och att du har blivit illa behandlad av dina jämnåriga vilket givetvis kan sätta sina spår. Så jag tror inte alls att det är långsökt att anledningen till att du nu upplever problem med de saker som du beskriver. Jag är ledsen att alla dessa saker har hänt dig, och det är inte DU som har orsakat det.

Jag hoppas att du har någon att tala med, som kan hjälpa dig hantera dina smärtsamma minnen och de följder av dem som du fortfarande upplever. Jag tror att dina svårigheter med mat är en ganska direkt traumarespons orsakad av dina tidigare upplevelser. Om du har upplevt att du har blivit iakttagen och "granskad" medan du åt så är det inte alls konstigt att det blir svårt att äta inför andra. Trots att andra människor högst sannolikt inte alls tänker på vad eller hur du äter utan är fullt upptagna med sig själva och sina egna liv. Det är inte heller konstigt att du kan ha svårt att lita på människor då du tidigare har upplevt ensamhet och blivit illa behandlad.

Mitt råd till dig är att försöka hitta någon att tala med, t.ex. en psykolog eller en psykiatrisk sjukskötare. Jag tror att du behöver få hjälp med att hantera det du har gått igenom för att du förhoppningsvis skall kunna lämna det bakom dig och förstå att ditt värde sitter i dig själv, inte i vad eller hur du äter eller huruvida andra uppfattar dig som smal. Under sommaren är det tyvärr ofta svårare att få tag på någon att tala med, men jag föreslår ändå att du kontaktar din egen hälsocentral och säger att du skulle behöva samtalsstöd, så kan de boka en tid åt dig och förhoppningsvis sätta igång processen. 

Du förtjänar att må bra och att förstå hur värdefull du är.

Många kramar,

Tessi