Hjälp mig

Hejsan!

Tack för att du skrev in. Ledsen att höra att du kämpar med sådana mörka tankar, men jag blir samtidigt glad och hoppfull över att du också skriver att du vet att det är värt att leva. För det ÄR det, saker kan och kommer bli annorlunda med tid. Du har ett så långt och fint liv ännu framför dig, och så många vackra stunder och milstolpar framför dig som du inte ens kan ana nu. Det är mycket som händer i den ålder du är nu och det kan vara lite svårt att därför se det stora perspektivet – men tro mig när jag säger att det kommer bli bättre.

Ibland när man mår dåligt så kan ens mörka tankar och känslor kännas som tunga moln – men bakom de där molnen så finns den blå himlen alltid kvar när molnen blåser bort. Din kärna, det som är DU och det som är värdefullt, finns alltid kvar även om det ibland känns som att något annat sväljer en. Våga vänta ut molnen, de är inte permanenta.

Det vore jättebra om du gick och pratade med någon om det du känner. Det är för mycket för at man ska bära på det själv – man SKA inte behöva bära på sånt själv när det FINNS hjälp att fås just för ändamålet! Människor som är utbildade och har som jobb att hjälpa. Jag skulle råda dig att gå till exempelvis kuratorn så får du en start på det hela. Hen kan hjälpa dig vidare ifall det behövs och du vill. Det går också att boka en tid HÄR eller till ditt lokala HVC. Ifall det känns för överväldigande att börja boka tider själv så kan du också ta kontakt med ungdomsuppsökarna i din kommun, de finns till för att hjälpa med sådant (och de är jättetrevliga). Du hittar dem genom att googla ”uppsökande ungdomsarbete” + din kommuns namn. Sen kan du skicka ett mejl/sms/ringa någon därifrån.
Om du också vill prata om dina känslor anonymt så föreslår jag att du kollar in Ärligt Talat-chatten!

Jag hoppas att du inte skadar dig själv igen. Det kan kännas som att det lättar i stunden, men i det långa loppet så kommer det bara leda till att du börjar må sämre av det :/ Det blir lätt en negativ spiral av det hela, och kan vara väldigt beroendeframkallande. De som skadar sig själva gör det oftast som ett sätt att försöka hantera stora och tunga känslor som upplevs överväldigande. Kom ihåg att en känsla kan inte skada dig! Låt den rinna genom, och försök hitta något annat sätt att få ett utlopp. HÄR har vi på Decibel listat lite olika saker som man kan göra istället för att skada sig. Skriv gärna in hit igen också om ämnet om du behöver ventilera eller få mera tips om hur man kan tänka kring det, så svarar jag.

Jag önskar dig allt gott <3

Kram, Kix