Hjälp! Min vän har en ätstörning!

Hejsan!

Tack för din fråga, jättebra av er att rådfråga någon utomstående om saken! Och fina ni är som bryr er så om er vän. Angående din väns ätande så svarar vår ätstörningsexpert så här:

” Hej

Ni kunde börja med att berätta att ni är oroliga över hennes ätandet 
och beskriva hennes förändrade beteende. Det kan vara att vännen 
ifråga blir arg eller nekar sitt beteende. Viktigt att komma ihåg att 
ni kan inte bli hennes vårdare men nu kan stöda henne i att söka 
hjälp. Kunde ni kanske prata med någon vuxen ni litar på, 
skolhälsovårdare eller kurator.

Sköt om dig
- Julia”

Jag håller helt med Julia i det här, det är viktigt att er vän får hjälp, och ni kan själva inte ta på er ansvaret för hennes mående, det blir för mycket att bära på för er. Det ni KAN göra är att fortsätta finnas där som vänner, fortsätta bjuda in henne till aktiviteter även om hon ibland drar sig undan, och våga fråga henne om saker. Jag tror absolut ni ska tro på er feelis att något är fel.

Ni säger att ni är rädda att rykten ska börja spridas och jag kan förstå er oro, men kom ihåg att om ni pratar med exempelvis kuratorn om det så har hen tystnadsplikt och får inte berätta det vidare. Så det borde vara ett tryggt alternativ. Kanske ni kan föreslå åt er vän att ni kommer med henne dit? Det Julia föreslog om att beskriva den beteendeändring ni sett hos henne tyckte jag var ett bra tips. Och berätta hur oroliga ni är för henne, bryr er om henne, och att det skulle betyda mycket för er om hon pratade med någon som kunde hjälpa henne. 

Det är tyvärr ganska vanligt att någon som har en ätstörning också skadar sig själv på andra sätt. Om du vågar så tycker jag att du försiktigt kan fråga om märkena på armen. Människor som skadar sig skäms ofta över sitt beteende och vet inte alltid riktigt själva varför de gör som de gör, därför gömmer de det - MEN det kan också kännas skönt att någon ser det, tar det till tals, och bryr sig utan att döma en. Att skada sig kan bli lite som ett beroende när man mår dåligt och kan vara svårt att sluta med, så jag vill att ni andra kommer ihåg det också, att börja aldrig själva! På våra informationssidor har vi skrivit om självskadebeteenden och jag tycker ni kan gå in och läsa det så förstår ni bättre vad det är hon gör, då blir det lättare att också tala om det. Där finns bland annat tips om hur man kan sluta, så de tipsen kan ni kanske ge vidare till henne?

Jag hoppas situationen blir bättre snart <3

Kram, Kix