Hur mycket vågar man berätta åt en kurator?

Hej!

Tack för din fråga, fint att du skrev in.

Ledsen att höra att du har det svårt hemma just nu, och också att du inte mår så bra och har en svår inställning till din kropp. För det första, innan jag börjar svara på resten av din fråga, så vill jag bara säga att det inte alltid kommer att vara så här, saker kommer att bli annorlunda <3 Det är en sanning i livet som man alltid kan räkna med, att saker blir annorlunda med tid. Hang in there!

Det är jättebra att du far och pratar med kuratorn. Det låter som att du skulle behöva mera stöd just nu med ditt mående, så kuratorn är en bra start. På det som du beskriver i hemliga rutan så tycker jag dock det låter som att du kanske skulle behöva mera stöd än det som kuratorn kan ge just nu..? Med en viss typ av problematik som du beskriver så är det viktigt att man kan börja göra något åt saken i tid, innan beteendena hinner så att säga ”fastna” allt för hårt.

Jag förstår att du oroar dig för vad kuratorn säger till dina föräldrar (speciellt om du upplever att läget där hemma inte är så bra), och ifall hon behöver göra en barnskyddsanmälan.

Kuratorer har tystnadsplikt, vilket betyder att det du säger där inte får spridas vidare, men det finns vissa undantagsfall när en kurator kan behöva berätta för socialtjänster (barnskyddsanmälan) eller för föräldrarna.

Kom dock ihåg att exempelvis en barnskyddsanmälan inte är någon ”bestraffning” av något slag, inte heller ett misslyckande, utan ett sätt att meddela till systemet/socialen att en familj skulle behöva mera hjälp och stöd, vilket det kan finnas många orsaker till. Det finns en del missuppfattningar och rädslor om att socialen skulle ”ta barnen ifrån familjen” men det gör de nog inte ”sådär bara”, utan det de strävar till är att alla ska kunna må så bra som möjligt.

Det kan vara lite svårt att som utomstående säga exakt var gränsen går för att man måste göra en barnskyddsanmälan, eftersom det kan variera från fall till fall på väldigt många olika faktorer samtidigt. Kortfattat kan man säga att man gör en barnskyddsanmälan om man ser att det finns sådana problem i familjen eller i måendet hos ett barn, att det äventyrar/skadar barnets utveckling. Om du kollar på den HÄR sidan så ser du en mer exakt lista på vad orsakerna kan vara.

Det kan på liknande sätt också vara lite svårt att säga var exakt gränsen går för när kuratorn behöver säga saker vidare till föräldrar, men där är tumregeln att om det finns något i hemmet som tydligt påverkar barnets utveckling negativt så bör kuratorn informera vårdnadshavarna så att de ska kunna göra bättre. Ibland också ifall det gäller exempelvis droganvändning eller allvarliga ätstörningar så behöver kuratorn berätta eftersom det är en fara för barnets hälsa. Kuratorn ska ändå inte berätta allt i detalj som man har sagt, men kan berätta vilken typ av problem det rör sig om. MEN, om det bedöms att situationen kan bli farlig för barnet i hemmet om föräldrarna får veta vissa saker så ska kuratorn gå via socialtjänsten istället för att berätta rakt till hemmet.

Det låter som att din kurator lyssnade på dig när du sa att hon inte fick säga vissa saker, så det är ju bra att ni kan diskutera de här sakerna. Hon är nog på din sida, men hon har vissa skyldigheter i och med sitt yrke.

Du skriver att du tyckte det hon skrev var dramatiskt, och att du kanske inte tycker att det är fullt så allvarligt som hon fick det att låta.
Ibland, när man själv mår dåligt och har funnit sig i den situationen en längre tid, så kan det vara svårt att själv se hur illa det är, för man har glömt bort vad ”normalläget” är. Det som är skadligt blir det nya normala. Det kan vara att du nu idag känner att det hon skrev var överdrivet, men att du i framtiden när du mår bättre kanske ser på det på ett annat vis.

Försök att lita på att kuratorn vill ditt bästa och var så ärlig med henne som du vågar vara. Försök lita på att hon är professionell i sitt yrke, och att om hon anser att det finns skäl att göra exempelvis en barnskyddsanmälan, så är det också för att hon anser att det är för ditt och din familjs bästa, fast det känns jobbigt. Jag tycker det låter lovande att hon har kommunicerat med dig och varit ärlig med att det kanske är något som hon behöver göra.

Jag hoppas att du ska få börja må bättre snart! Du är värd att få må bra, och känna dig trygg och frisk.

Ifall du vill prata mer om något av de ämnen som du nämner i hemliga rutan så kan du också skicka in separata frågor om det :) Exempelvis självskadande så talar jag gärna mera om med dig, om du vill.

Kram, Kix