Jag är en tjej på 24 år som under en väldigt lång tid mått otroligt dåligt. Blev sjuk i en ätstörning redan i 12 års åldern och är ännu diagnostiserad med ätstörning och har stora stora problem med det. Svårt att få rätt hjälp och mycket tankeverksamhet går åt till mat, vikt, kropp, träning osv...
Min ätstörning har varit otroligt svårbehandlad eftersom jag lidit av depression så gott som hela tiden och GAD samt OCD och ibland depression med psykotiska drag, samt ett självskadebeteende.
Jag får väldigt lite hjälp just nu och känner mig mycket maktlös, begär hjälp, men känns som att jag faller mellan fingrena på folk, och sen är det också det att man ibland inte orkar och säger att allt är bra för att inte få några följdfrågor. Fått professionell hjälp nog via klinik, avd vård osv men eftersom jag har den typ av samsjuklighet ignoreras ätstörningen väldigt ofta, trots att det är den som påverkar mig mest just nu.
Jag kan iallafall jobba och har tillsynes ett fungerande liv pga det, fasaden utåt håller jag välpolerad och har svårt att släppa in någon till mig.
Periodvis svårt med sömnen. Och nu är jag i en sån situation att jag inte vet vad jag ska göra.
Jag är pigg på kvällen när jag borde gå och sova. Dömt att misslyckas. Kan inte somna i sängen för av någon anledning förknippar jag den med ångest. Får sova i soffan, men somnar väääldigt sent 2, 3 ,4 på natten. Och upp till 6 i jobb när jag har morgonskifte. Jag har sömnmedicin att ta men sover inte på den heller. Men det underliga är att jag är pigg klockan 6 trots 2-3h sömn. På eftermiddagarna mellan 2-3 brukar jag bli trött och lägga mig och somna. Men dethär vet jag inte vad jag skall göra åt.
Jag tar medicin och gör allt i min makt för att kunna sova. Extra orolig är jag över att ätstörningen bara blir värre och att jag när jag bor ensam i bland får suicidala tankar. Jag vet inte vad jag skall göra? Begära hjälp har jag gjort och det nappar inte. Belasta nära och kära gör jag redan som den jag är, trots det försöker jag berätta. Men är mycket oroad ochvet inte vart jag ska vända mej mer. Af
Rasmus svarar
Hej,
Tack för din fråga. Din situation verkar väldigt utmanande och jag önskar att du ännu försöker be om mera hjälp och stöd via sjukvården. Då jag inte vet mera än det du berättar här är det väldigt svårt att ge specifika råd.
Det är mycket vanligt att man samtidigt som man har en ätstörning också lider av andra former av psykiska problem. Det gör också det ibland svårt att hitta en bra och fungerande vårdplan. Sömnproblem är alltid viktiga att ta tag i och hitta lösningar på. Då man inte sover blir ofta allt annat sämre. Hur man klarar av att tillgodose sitt näringsbehov har stor inverkan på sömnen. Vid ett otillräckligt eller kraftigt varierande näringsintag blir kroppen i obalans och följden kan samtidigt vara både rastlöshet och trötthet. Ständiga tankar på mat och signaler från kroppen om att söka mat kan störa insomnande och också göra att man vaknar under natten. När man sedan blir trött och sover på eftermiddagen har det i sin tur negativ inverkan på insomnandet på kvällen.
Mitt råd är i första hand att försöka be om mera hjälp och stöd. Det du själv kan göra är att jobba med dygnsrytm och rutiner. Ät regelbundet 5-6 mål/dag. Försök undvika eftermiddagsvilan och på så sätt lättare få tag i sömnen på kvällen. På Mielenterveystalo finns ett självhjälpsprogram för sömnsvårigheter (på finska). Där kanske du kan hitta bra råd och saker du kunde testa.
Mvh, Rasmus Isomaa
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar