Det är 14 år av mitt 25 åriga liv. Samtalstödet fungerar krast ärligt talat, nu är det förståss exseptionella tider och det förstår man ju till fullo. Men före det fungersde det inte heller så bra. Jag klickar inte riktigt med behandlaren och har begärt flera gånger om att få byta, skall väl få göra det till hösten.
Har gått i otaliga behandlingar, många inläggningar och många perioder på avdelningar in och ut. Jag klampar fram och till sist kommer jag till det stadiet där jag ger efter och så är jag där igen. Ibland har jag sjukdomsinsikt som nu, jag förstår att det inte är ok att kräkas efter varje måltid, att ha ångest över varje tugga, att planera matlistor i minsta deltalj att överhuvudtaget vara uppslukad av mat och träning så att man inte har tid med något annat.
Andra gånger är jag frisk, då är allt som jag håller på med sunt och riktigt, jag blir arg när folk ifrågasätter och tror att såhär lever ju alla andra också.
Min kropp orkar inte, jag vet! Labbproven är upp åt skogen och egentligen borde jag begära om att få mera hjälp. Men jag vågar inte begära det, nu har jag tagit tillräckligt mycket resurser av vården. Det känns som att man borde fixa det själv, lite så upplevs vården också utifrån mitt perspektiv just nu. Bara jag
Sjukskötaren Ira svarar
Hej!
Jag läste din text, och tänkte på vilken stark människa du är som har kommit såhär långt trots många utmanande år! Det besvärliga med ätstörningar är, att det ofta är långsamma processer både till och från sjukdomen. Det är inte lätt att hålla upp hoppet och våga tro på en bättre framtid. Men samtidigt blir de flesta friska, och det är viktigt för mig att poängtera att det ALLTID finns hopp. Också efter långvarig ätstörning. Jag har själv vittnat om det otaliga gånger. Du har också full möjlighet att bli frisk!
Hur? Jag tycker du på sätt och vis besvarar dina egna frågor i din text. Du vet att du borde få mer hjälp. Lyssna på det behovet, och berätta om det för din behandlare. Våga gå in på detaljerna i din vardag och dina tankar. Om du behöver mer hjälp och stöd för att komma vidare, är det den riktning du skall välja. Resurser inom vården skall användas till dom som har behov. Du har en allvarlig sjukdom som påverkar både din kropp och ditt psyke, då ska du ha hjälp.
Många år av ditt liv har gått åt sjukdomen, men det finns en hel massa goda år att se fram emot! Våga be om hjälp, sköt om dig.
<3: Ira
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar