kvinnan med anorexi

18.07.2014
Än en gång r det anorexikvinnan här, puhh jaa, vad skall jag säga, nu igen har jag den förbannade sonden insatt, det blev för ångestladdat än en gång. Hur i all vidaste världen skall jag se en framtid då det enda som finns i mitt liv är mat mat mat och VIKT o MAT. Javet att jag måste äta javet att jag lider av att inte äta, jag vet hur negativt det är. Jag vet alla följder men endå så slutar jag av, endå gick det för långt en gång till, kräktes också engång i smyg här på avdelningen, i smyg men nåjaa blev ju upptäckt det var när jag skulle få pröva gå själv på vessan. Nåja ja ska bort härifrån men hur himla svårt skall det vara!!!
Angelica

Praktikant vid Decibel Angelica svarar

Ungdomsinformatörerna Sanna och Lena svarar

21.07.2014

Hej vännen!

Först, vad roligt att höra av dig! Även om det du skriver förstås inte är lika roligt. Du har alltså fått sonden insatt igen? Äsch vad tungt. ”Tungt” är knappast ett tillräckligt starkt ord.

Gumman vad jobbigt att du måste ha sån ångest. Så där stark ångest skulle ingen behöva uppleva, någonsin, och vi är så ledsna över att det måste hända dig nu.

Men nu har vi fått följa med dig ganska länge, vi har fått vara med om dina dalar men också om dina toppar. När du sluppit sonden och klarat av att äta själv. Minns du den tiden? Kan du dra dig till minnes vilken styrka du använde då? Du har fortfarande den styrkan. Nu är det bara så att du hamnade i ett bakslag, du fick ett återfall, men det hindrar dig INTE från att du ska kunna fortsätta framåt.

Vi förstår att det känns så. Som om allt är ouppnåeligt, som om du aldrig någonsin skulle kunna nå dit. Så är det inte. Också du har en framtid, även om du måste kämpa för att nå dit. Du har styrkan, vi vet att du har styrkan och du vet också att du har styrkan någonstans långt där inne. Vårdarna och läkarna vill bara ditt bästa när de sätter in sonden igen, du måste ha näring vännen. Det är inte för att skada dig på nåt sätt, det är för att du ska överleva.

Det här är inte det lättaste att ta emot, det vet vi, men det du behöver är TID. Med tiden kommer du att lära dig att äta. Med tiden kommer din ångest att bli lättare. Så länge du fortsätter kämpa, så länge du aldrig någonsin ger upp utan alltid reser dig från varje nedgång. Och det kan du. Resa dig upp alltså. Du har en kamp framför dig men du har också en enorm kämparglöd.

Vårt råd till dig nu är detta: läs igenom de svar du tidigare fått, av Ira och av oss. Skriv upp dem, skriv ut dem och då inser du troligen samma sak som vi gör: vilken otrolig resa du gjort!! Vilka otroligt fruktansvärda saker du har tagit dig igenom levande!!

Du klarar det. Du klarar det. Du kommer att klara av det.

Kärlek i mängder och massor åt dej <3

hälsar sommarjobbare/storasyster Angelica och ungdomsinformatörerna Lena och Sanna

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej, jag och mina kompisar tror att en av vår kompis kan ha ätstörningar, vi har märkt att hon äter knappt något i skolan och hon har blivit betydligt smalare. Vad ska jag göra?
Läs mera

Jag har fått ett litet utslag någon stans vid min armbåge och den har inte fari iväg.
Läs mera

Hej, jag har använt vape i en tid nu och vill sluta. Nu vet jag ju inte om mina lungor har tagit någon skada redan men det är jyst därför jag slutar så att det inte skall hända, eller blir värre. Så o...
Läs mera

Hej! Jag är förkyld och ska snart på resa. Hur kan jag bli frisk snabbt??
Läs mera