leukemi

Hej vännen!

För det första vill vi be om ursäkt för att du fått vänta på svar, men här är sådan rusning just nu. Vi skriver svar åt er alla (experterna också) så tangentborden glöder - för vi vill ju inte heller ge er något mindre än genomtänkta, utförliga svar.

Vi beklagar verkligen allt du varit tvungen att genomlida. Det är absolut inte lätta saker du varit med om och vi beundrar dig för att du orkat igenom dem. När det gäller allvarliga sjukdomar och allt vad de innebär vet vi att det krävs en stark själ och stort mod för att klara av dem. Du kan vara stolt över att höra till den skaran. Stoltare än vi kan beskriva i ord. Sådana här prövningar i livet gör en dessutom så otroligt mycket starkare som människa och du vet vad Livet är på ett sätt som väldigt få andra gör. Du är en stjärna som lyser extra starkt, det vet du väl? <3

Det här vill vi att du ska komma ihåg, hela tiden, men speciellt sedan när du återgår till skolan och skolkompisarna. Se, vi gissar att du nu som då kommer att känna av att du missade så mycket vardagsliv medan du var borta. Att du kanske kommer att känna dig sämre än resten, mindre värt än resten, i allt från småsaker som att du inte hört om en viss app till telefonen till större saker som att du inte kan vara med på gympan på samma sätt som de andra. Nu menar vi inte att du ska tro att du är "bättre än" andra, bara att du ska minnas att du var med om saker de inte ens kan drömma om - och överlevde. Då gör det absolut ingenting i långa loppet om du inte råkade känna till den där vissa appen - det är sådana struntsaker (som du dessutom ju lär dig vartefter) att de omöjligt är värda att känna sig dålig för. Istället för att skämmas, vara blyg, få dåligt självförtroende osv så be de andra att visa dig saker istället, berätta åt dig saker du inte råkar kunna.

Vårt tips är att se det mera som att varje ny grej du får reda på, varje ny grej du kan göra eller sak du klarar av att göra, är som att samla vackra pärlor eller få mera poäng eller liknande. Se det som att för varje sak så blir du rikare! Precis som med allt annat i livet, så hänger det på vilken inställning man har. Fokuserar du hela tiden på allt du missade och allt du inte kan göra, så kommer allt att kännas svårare, jobbigare och mer begränsande och du kommer att må sämre och få sämre självförtroende. Om du istället ser varje ny sak som ett plus, varje upplevelse, varje samtal med någon ny klasskompis, varje grej du klarar av att göra osv osv osv som framsteg och små mål som du nått, så blir allt så mycket roligare och intressantare.Vägen mot ett normalt liv blir inte bara något du har leidon av och kämpar igenom, utan en upptäcktsresa, ett äventyr!

Vilket kommer att märkas på ditt humör - vilket i sin tur kommer att märkas på hur lätt du får nya kompisar. För de vill såklart gärna hänga med någon som är glad, optimistisk, som tar sig an livet med iver och entusiasm och gott humör. Speciellt om du med glad röst dessutom ber dem visa dig saker eller visar att du är intresserad av dem och deras liv, så blir de smickrade över uppmärksamheten från dig och blir hjälpsamma och glada tillbaka. Visst kommer de att tycka synd om dig när du berättar om din sjukdom och hur den fortfarande påverkar dig, men du blir inte till en ynklig varelse som är skrämmande (okända och "farliga" saker kan man bli rädd för) eller mindre värd ("stackars henne...") eller något, utan speciell på ett bra sätt. Det tror vi!

Minns att de inte kan förstå vad du gått igenom (det kan ingen som inte gjort det själv), bara acceptera det. Så berätta bara enkelt och sakligt hur ditt liv ser ut, så blir det lättare för dem att hantera. Om du inte gör någon stor sak av det, så kommer inte de heller att göra det. Skulle någon fälla någon negativ kommentar åt dig, så säg bara att "jamen hallå, är det där snällt sagt, va, SKÄRP DIG!" Om du inte tolererar någon skit, så kommer ingen att ge dig skit - för det är ingen vits med det om de inte kommer åt dig.

Vännen det kommer att gå galant att börja skolan igen, få nya kompisar och smälta in i vardagen igen. Minns att ha en positiv inställning bara och glädja dig åt smått och stort! Och ta och prata med någon också! Det finns folk som har en massa kunskap och erfarenhet om det här med att gå igenom livsomvälvande saker som sjukdomar, som kan ge dig råd, stöd, förklaringar och pepp och det kan vara jätteskönt med någon utomstående som förstår dig och vet vad du talar om. Kolla via tex sjukhuset ifall de har någon du kan prata med, som en psykolog eller kurator eller liknande. Du ska ju inte behöva bära på den här tunga upplevelsen själv heller!

Stoooooor kraaaaam - och så påminner vi igenom om vilken lysande stjärna du är <3 <3 <3

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena