leukemitjejjens föräldrar

Hej Leukemitjejjens föräldrar.

Vi beklagar så oerhört mycket sorgen.

Två av "storasystrarna" på Decibel, Jenny och Angelica, meddelade oss ungdomsinformatörer just att de sett ert brev här på Decibel. Så nu gråter vi alla fyra, men ska tillsammans via nätet (hann redan fara hem för helgen) försöka svara er, så att ni vet att Leukemitjejjens sista hälsning har kommit fram. Och innerligt tack för det. Det betyder oerhört mycket för oss.

Det har varit dystra dagar på kontoret och det är samtidigt en lättnad och en smärta att höra beskedet. Skönt att hon sluppit sin smärta, men vi saknar henne och känner med er som lämnade kvar. Vi har följt henne under våren och sommaren i 26 "frågor" till Decibel och hon har blivit väldigt speciell för oss. Vi har väntat ivrigt och oroligt på nästa brev, till exempel i juli när hon skulle opereras, och rivit våra hår för att hitta något konkret och hjälpande som vi skulle kunna "ge" henne i svaren. Att leta efter roliga appar till iPad:en var lätt, men att försöka ge tröst via text var desto svårare. Text är så platt och torftigt... Vi har kanske inte sagt alla de rätta orden, men vi hoppas att vår medkänsla genomlyst igenom alla svar.

I vårt sista svar till Leukemitjejjen skrev vi att det hon gett oss, genom att ge oss sitt förtroende och sin historia, ger oss energi att hjälpa andra unga i Österbotten. Det hon gav oss kommer att sprida sig som ringar på vattnet utåt och utåt i all oändlighet. På det sättet finns hon kvar bland oss. Hennes "frågor" kommer också för alltid att finnas kvar på Decibel och hennes ord här kommer att fortsätta inspirera andra att leva sina liv fullt ut.

Vi vet inte ens vad Leukemitjejjen hette, men det känns för oss alla som om vi kände henne. Och vi känner oss otroligt ärade och tacksamma för att vi fick känna henne genom hennes frågor hit. Vi försöker trösta oss med det som hon tröstade sig med, att hon skulle få träffa Fia och Misse i molnen.

Om det inte är för mycket just nu, så skulle vi så väldigt gärna vilja att ni (eller någon runt er) tog kontakt på decibel@korsholm.fi så att vi kan skicka något till er eller till hennes begravning? Kan ni också vidarebefordra våra hälsningar till hennes vårdare? Hon skrev så mycket värmande om dem och om er. Att att hon fick somna i en famn när det kändes svårt att somna var nog något av det mest hjärtevärmande och samtidigt mest hjärtslitande vi hört. Men nu är smärtan över och hon får vila i frid och i vårt ljusa minne bevarad.

Vi skriver nu åt er föräldrar, familj, anhöriga och vårdare så som vi skrivit åt henne ibland: vi önskar att vi kunde skicka en stoooooooooooooooooooooooooooooor kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam genom datorkablarna.

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna och storasystrarna Angelica, Lena och Jenny och alla andra på Decibel som tagit del av Leukemitjejjens liv genom hennes brev