lite orolig

Hej,

Det är säkert väldigt tungt att konstant gå omkring och oroa sig över olika hälsoproblem trots att du antagligen med din logiska tankegång förstår att det är du själv som skapar oron - inte symtomen på att någonting skulle vara fel. Våra kroppar är i ständig förvandling och det pågår hela tiden saker i dem, varav vi själva oftast inte är medvetna om ens en bråkdel. Om du tänker t.ex. på alla lymfkörtlar vi har i kroppen, vars uppgift är att arbeta och reagera då vi utsätts för infektioner. Alltid är inte vi själva ens medvetna om att vi utsatts för någonting men det kan hända att vi blir medvetna om det om vi då undersöker dem och märker att de är förstorade.

Det jag menar är dels att det inte alls är konstigt om man nån gång känner en knöl någonstans och att man bra kan följa med den lite först utan att få panik. I de flesta fall försvinner den av sig själv eftersom kroppens immunförsvar tar hand om det mesta. Så det är okej att man undersöker sig regelbundet "för säkerhets skull" - men lika okej att man inte gör det hela tiden för kroppen kommer i de flesta fall att säga till sedan då det verkligen är någonting som den inte själv klarar av att hantera utan behöver hjälp med.

Jag tycker därför att du skall bestämma att du enbart undersöker din kropp en gång i veckan, och att du därför undersöker knölen i din hals om en vecka. Om du varje dag klämmer på din hals så är det mycket sannolikt att det i sig kommer att leda till en viss ömhet. Du kan om en vecka känna efter och fundera över om knölen känns likadan som tidigare, om den är öm o.s.v. Har ingen förändring skett så undersöker du den om en vecka pånytt. Om den efter det fortfarande känns, om den har blivit "värre" eller är öm så kan du kontakta en läkare som kan undersöka dig. Tanken är att du inte skall jaga upp dig över varenda sak du förnimmer i din kropp - eftersom det mesta är helt godartat. Eftersom du skriver att du hela tiden oroar dig över din hälsa så tror jag att det är din oro som är det stora problemet - inte det att det faktiskt skulle finnas något underliggande fel.

Det är mycket möjligt att du också skulle må bra av att tala med någon om vad din hälsoångest beror på. Som jag förstår det så är du vid god hälsa och har egentligen ingen direkt anledning att tro att någonting är fel. Finns det en kurator, skolpsykolog eller liknande som du kan tala med? Vid behov kan du också kontakta hvc och be om en tid till t.ex. en psykiatrisk sjukskötare eller psykolog. Det innebär inte att du förbinder dig till en lång vårdkontakt, jag tror helt enkelt att du skulle må bra av att få tala med någon som förhoppningsvis kunde hjälpa dig att oroa dig mindre.

Många kramar,

Tessi