Mitt mående och skol liv

Hej!

Ursäkta att det har tagit oss så lång tid att svara, hoppas du ändå hittar in hit till svaret. Jag är väldigt glad att du skrev in, hoppas det hjälpte också att lätta lite på känslorna i stunden att få skriva av sig. Det du bär på låter tungt och ensamt – men du ska inte behöva vara ensam med det.

Jag tänker först börja från den tyngsta änden - när du skriver “ska man bara dö eller?” och att du börjat skada dig själv igen, då vill jag säga tydligt att du behöver stöd av en vuxen nu, så snart som möjligt. Inte för att du gjort något fel, utan för att du mår dåligt och förtjänar hjälp <3 Berätta för en förälder, skolkurator, skolhälsovårdare, lärare eller annan vuxen du litar på redan idag eller imorgon. Om det känns svårt att säga orden kan du visa det du skrivit här. Om du inte vill prata om precis allt på en gång, så kan du också börja från att bara berätta om den ensamhet som du upplever just nu, och utveckla det därifrån.

Du skrev att du var fri från självskada i ett år. Jättebra jobbat! Det visar att du kan ta dig ur det, även om du fått ett bakslag nu. Du lyckades ta dig ur det i ett helt år – och du kan göra det igen. Ett återfall betyder inte att allt är förstört, men det betyder att du mår dåligt just nu och att det vore bra om du sökta någon typ av hjälp och stöd för det.

Om du känner att du kommer skada dig själv mer eller inte kan vara trygg med dig själv: säg till en vuxen direkt, eller sök dig till ett socialt sammanhang där det är andra människor runt dig som du kan prata med. Du är viktig. En sak som kan hjälpa också för att få ut känslor när det känns superjobbigt så är att skriva. Helst med papper och penna, exempelvis i dagboksform. Spelar inte så stor roll exakt vad det är som du skriver eller hur ”bra” det blir, men det finns studier som har visat att det här är ett bra sätt att ta sig ur svåra känslor!

Det du går igenom med dina vänner är också något många kan känna igen sig i. När man börjar ny klass/skola eller något förändras, kan gamla vänskaper ändras. Det kan göra väldigt ont, särskilt när det är någon man känt så länge som du har känt din vän. Det betyder inte att det är något fel på dig. Det betyder att relationer ibland förändras, och det kan kännas som en sorg. Speciellt när man är i din ålder så är det vanligt att vänskaper förändras, men sen tenderar det vara så att man så småningom medan man växer upp hittar de där vissa, sin flock, som man sen stannar med. Det kan ju också vara så att du och din gamla vän kan hitta tillbaka närmare till varandra i nåt skede, det går inte att veta i det här skedet hur saker kommer att bli i framtiden.

Men jag läser också att du känner dig som en “backup-kompis”. Den känslan är tung, som att man bara duger ibland ”när det passar”. Men känslan säger inte sanningen om ditt värde. Det betyder inte att du faktiskt är mindre viktig som person. Har du provat ta upp det här med din vän? Jag förstår att det kan kännas som en svår konversation att ha, och förstår också om du inte vill det. Men om det känns tryggt så kanske det är en konversation som skulle kännas bra, för att få ”rensa luften” lite om allt det som har hänt mellan er? Om du saknar din gamla vän men inte vill ta upp allting på en gång så kan du också prova säga något lite enklare, såsom “Jag saknar när vi hängde mer, ska vi göra nåt nån dag den här veckan?” Du behöver inte prata om allt på en gång.

Att du känner dig ensam i det nya gänget kan också vara jobbigt, samtidigt som jag också blir glad att höra att du har andra vänner utöver denhär gamla vännen. Ibland tar det tid att hitta sin plats i en grupp. Det betyder inte att du aldrig kommer göra det. Ibland när man känner sig lite utanför så kan det också vara att det är ens egna osäkerheter som spökar, inte att de andra faktiskt skulle uppleva dig som ”mindre viktig” eller något sådant – de är ju med dig för att de vill vara med dig.
Det kan också vara bra att fundera på om det finns några mindre steg som du kan ta socialt, istället för att försöka passa in med hela gruppen på en gång, ibland kan det exempelvis kännas lättare att prata med en person i taget istället för med hela kompisgänget på en gång.

Det känns kanske hopplöst just nu, men känslor förändras, och saker kommer att bli annorlunda för dig! Nu vore det viktigaste att du fick prata med någon trygg person om sånt som du upplever. Du får också gärna skriva in hit igen om du vill.

Önskar dig allt gott!

Kram, Kix