Nedstämdhet?

Hejsan!
Tack för din fråga. Ledsen att höra att du upplever såna här jobbiga känslor. Det låter som att du inte mår så bra just nu. Jag kan ju förstås inte ge någon "diagnos" såhär över internet, men om du har varit nedstämd en längre tid (över två veckor) och du inte upplever livslust så låter det som depression, och tryck på bröstkorgen, overklighetskänslor, och svårigheter att andas låter väldigt mycket som ångest eller ångestattacker. Ångestattacker är i sig inte farliga, men de kännas väldigt jobbiga just för att man kanske upplever att man inte får tillräckligt med luft, eller att hjärtat slår konstigt. Då brukar det hjälpa att försöka andas djupt och lugnt. Kanske till och med hålla andan en liten stund mellan in- och utandningen. Det lugnar ner nervsystemet.

Jag undrar om det har hänt något skilt i ditt liv på sistone som fått dig att känna såhär, eller om känslorna bara liksom "smugit sig på"..? Oavsett varför (man behöver inte alltid veta varför, ibland bara ÄR det så) så skulle jag absolut vilja att du söker någon typ av hjälp för det <3 Sånt här blir för tungt att gå och bära på själv, och att bli fri från dessa jobbiga tankar och känslor går såååå mycket snabbare med hjälp än om man försöker göra allt själv. Det vet jag av egen erfarenhet. Man ska aldrig vara rädd för att söka hjälp, för det är därför vi har det system vi har - det finns människor vars JOBB är att hjälpa andra. Att man ibland mår sämre är ingenting att skämmas över och det kan hända precis vem som helst.

Ifall du studerar så kan du börja med att vända dig till kuratorn, skolpsykologen eller skolhälsovårdaren, beroende på vem som finns på plats och vem du känner dig mest bekväm med. De kan sen därifrån hjälpa dig vidare. Ifall du inte vill gå via skolan så kan du också boka en tid rakt till ditt närmaste HVC. Om det känns obekvämt att göra sånt själv så kan du ha en vän med dig som stödjer dig, eller be en vuxen att hjälpa, exempelvis en förälder. Det går också att ringa rakt till Psykiatriska barn- och ungdomsmottagningen. Och kom ihåg - de finns till för just såna här situationer, så tveka inte att ta kontakt. Ifall du inte vet vad du ska säga så kan du börja med att läsa upp den fråga som du skrev in till oss, den sammanfattar situationen bra :)

Det kommer bli annorlunda, ge det tid, och börja nu med att prata med någon om det du känner.

Kram, Kix