Ibland känns det som om allt blir overkligt och som om det vore en dröm. Jag tar inte droger och dricker inte alkohol. Är det farligt och borde jag vara orolig om att det blir värre? Det känns som om det pågår jätte länge när jag får overklighets känslan men det pågår i kanske 10 min till 1 h. Det känns super obehagligt och jag är alltid lite rädd att det ska hända när jag gör olika saker som tex. Åker på en resa, alltså saker man kanske inte gör varenda dag.
Vad ska jag göra Molly

Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Tack för din fråga, bra att du hittat in till vår tjänst. Ursäkta att det tagit en liten stund med ditt svar, det har varit mycket på gång vid Decibel på sistone, och det var inte meningen att låta dig vänta.
Jag kan förstå att det här är en obehaglig känsla. Det första som vi behöver fundera på är ifall du sover och äter ordentligt? Ifall man exempelvis inte sover tillräckligt så kan hjärnans funktionsförmåga bli nedsatt, och det kan leda till en massa olika symptom, såsom att välden känns förvirrande.
Det är också relativt normalt att man i tonåren ibland känner att saker känns overkliga, för man har ofta en hel del på gång med tankar och känslor så att hjärnan ibland inte hänger med i alla svängar. Men vad som är ”normal” mängd är lite svårt att säga såhär över internet utan att prata med dig, så om du oroar dig så borde du kanske uppsöka en kurator eller en skolhälsovårdare och diskutera det här?
Trots att overklighets- och drömkänslorna kan bero ”bara” på sömnbrist eller att det är mycket överlag som händer i ens liv, så finns det också en annan sak de kan bero på, och det är något som kallas för dissociation (måste alltid googla hur många S och C det är i det där ordet :D ).
Dissociation kan hända ifall man antingen varit med om något hemskt, eller ifall man har allt för mycket som händer i ens liv, exempelvis stress. Det kan vara ett sätt för hjärnan att försöka ”koppla bort”, som ett skydd för att inte bli överbelastad, men det är inte roligt när det händer, så därför ska man uppsöka hjälp om man upplever det här, så att man kan hitta andra och bättre sätt för ens hjärna att tampas med belastningen den upplever.
Här räknar jag upp några symptom:
När man dissocierar så kan man exempelvis känna att man inte riktigt är i sin egen kropp, att man liksom inte är närvarande eller ”bakom glas”. Man kan också ha minnesförlust, eller känna att bekanta objekt eller ens egen spegelbild känns främmande eller ”konstig”. Man kan mentalt känna sig ”långt borta” och inte riktigt ta in vad som händer runt en, som att man var i en dröm. Man kan känna sig avdomnad, och inte heller känna smärta riktigt som vanligt. Människor i ens omgivning kan uppleva en som distant eller svårkontaktad medan man dissocierar.
Oavsett om det du upplever är dissociation eller helt vanlig ”hjärntrötthet” så tror jag det skulle vara bra om du for och pratade med någon om det – mest på grund av att du har börjat bli rädd för att det här ska hända när du ska göra olika saker. Jag vill att du söker hjälp eftersom jag inte vill att den här rädslan ska göra att du får ångest, och börjar undvika situationer som är roliga eftersom rädslan kan ”smitta av sig” på saker. Jag vill att du ska få må bra och njuta av sånt som är kul, ”utan nåt extra” :)
Så: steg 1 är att se över dina sömnvanor, och sen gärna fara och prata med kuratorn eller skolhälsovårdaren för att behandla känslorna kring det hela och fundera på ifall det är något annat bakom dessa känslor!
Kram, Kix
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar