sociafobi diagnos?

Hejsan!

Tack för din fråga, ursäkta att du fått vänta på svar. Jag hade skickat frågan till en expert som sa att hon kunde svara, men när det började ta länge (antagligen på grund av julen) så bestämde jag mig nu för att ta den själv. Ifall experten ännu svarar så klistrar jag in det svaret hit också.

Det som du beskriver låter väldigt jobbigt för dig. Ledsen att du har det så :/ Det är normalt att man inte känner sig så bekväm bland människor man inte känner bra, och att det kan ta en stund för en att ”värmas upp” i sociala situationer, men det ska inte begränsa ens liv så mycket som du beskriver. Exempelvis det att du kände du måsta sluta med din hobby för att det började ta mera än vad det gav, det känns säkert begränsande för dig, och så ska det inte behöva vara. Jag skulle dock önska att om du bara känner att du någorlunda klarar av det skulle kunna börja med fotbollen igen? Grejen med social ångest är ju den att man också behöver utsätta sig för de obehagliga situationerna för att det ska bli bättre. Men då måste man också jobba med sig själv och sina tankar, så jag skulle absolut rekommendera att du söker hjälp för då är det så mycket lättare än om man måste bära på det ensam :) Så jag är jätteglad att du funderar på att söka hjälp och att du låter motiverad till att ta tag i det. Det att man VILL ändras så är en jättestor kraft!

Jag är jätteglad att du har en nära vän som går på din klass. Men jag är också säker på att andra inte tycker du är så weird som du själv tror att de tycker. De flesta, speciellt i din ålder, är så upptagna med att fundera på sig själva att de inte lägger så mycket märke till vad man gör och säger. Jag tror också du är medveten om att mycket av det du tänker är mera ”hjärnspöken” än på riktigt, men det kan ju ändå vara väldigt svårt att styra vad man tänker. HÄR är en video som jag rekommenderar att du ser för den har bra exempel på just det! :) Kanske du kan få lite hjälp med hur du kan tänka därifrån.

För att söka hjälp så kunde du exempelvis börja med att fara till skolkuratorn, och be hen hjälpa dig boka en tid vidare. Hen borde ha bra koll på alternativen i din kommun. Jag vet inte hur pass bra relation du har med dina föräldrar, men om du är bekväm med det så kan du också fråga dem om de kan hjälpa dig boka en tid till en psykiatriker (eller till en sköterska/läkare/annan som kan ge remiss till psykiatrin). Det skulle säkert vara viktigt för dig att få deras stöd i det här. Det går också att ta kontakt med ungdomsuppsökarna i din kommun (du hittar dem genom att googla ”uppsökande ungdomsarbete” + din kommuns namn), de kan hjälpa en att boka tider och sånt. Det går också att bara boka en tid rakt till ditt lokala HVC, så hjälper de dig vidare.

En psykiatriker kan göra en utredning och ge en diagnos om det behövs, och sen beroende på hur hen bedömer situationer så finns det olika möjligheter till vård, lite beroende på vad du vill och vad du behöver :)

Ta hand om dig själv, det kommer bli annorlunda med tiden, ta vara på den vilja du har att bli bättre igen, den kommer du komma långt med. Nu gäller det att få en start någonstans, små steg framåt, en fot framför den andra <3

Kram, Kix