spruträdsla

16.04.2014
Hej decibel, e jätte rädd för sprutor å då menar jag verkligen rädd, nu ede så att om en vecka ska ja på blodprov, kan det finnas nå värre. Före blodprovet blir jag alltid hysterisk jag vill inte, det brukar sluta med att nån håller mig i benen och nån i armarna o jag gråter, är inte rädd för blod är rädd för smärtan det tar ont. Ja okej jag kanske är för stor för att gråta till sprutor, någongång har sjukskötare hållit sig för skratt antagligen Hatar sprutor

Ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna svarar

24.04.2014

Hej!

Vi har haft ett par lite liknande frågor förr (båda finska), så dels vet vi att du inte är ensam om att som tonåring vara rädd för sprutor och dels så har vi ett par tips:

För det första: det finns så kallade bedövningsplåster som man kan sätta på hudområdet där det ska pikkas (där sprutan ska stuickas in) och som bedövar huden inom 20 minuter. Då känner du inte någon smärta alls, inget alls! Be på förhand sköterskan eller hälsovårdaren som ska ta blodprovet om att de ska sätta på ett sådant plåster på dig före. Vårdpersonal är vana med spruträdsla och rädsla för smärta och brukar vara väldigt förstående! Inte vill de ju heller hålla i någon eller att någon ska vara rädd och ledsen!

För det andra: troligen har din spruträdsla kommit från obehagliga situationer som du upplevt förr. Sådana obehagliga minnen kan bli rädslor som utvecklar sig mot fobi-hållet, men mot dem brukar det hjälpa jättebra med att prata om det med tex en kurator som har utbildning i kognitiv beteendeterapi eller liknande. Då brukar man ta reda på orsaken till rädslan och sedan hitta sätt att hantera rädslan på som känns bekvämare än att bara tvinga sig igenom nya obehagliga upplevelser. Vårt förslag är alltså att kolla med din skolas kurator om ni kunde diskutera din spruträdsla lite eller om hon kan skicka dig till någon terapeut. Var inte rädd för att prata om det här och det är inget att skämmas för - och det blir absolut inte bättre ifall folk tjatar om att du är "fisin", pjoskig eller för stor för att gråta för sådana här saker. Det hjälper inte, däremot kan det hjälpa väldigt bra att prata om upplevelserna och rädslan - så gör det!

Hoppas det går som en dans och inte känns alls, varken där de ska ta blodprovet eller i känslorna!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej, jag och mina kompisar tror att en av vår kompis kan ha ätstörningar, vi har märkt att hon äter knappt något i skolan och hon har blivit betydligt smalare. Vad ska jag göra?
Läs mera

Jag har fått ett litet utslag någon stans vid min armbåge och den har inte fari iväg.
Läs mera

Hej, jag har använt vape i en tid nu och vill sluta. Nu vet jag ju inte om mina lungor har tagit någon skada redan men det är jyst därför jag slutar så att det inte skall hända, eller blir värre. Så o...
Läs mera

Hej! Jag är förkyld och ska snart på resa. Hur kan jag bli frisk snabbt??
Läs mera