stämpladmedångestochanorexi

Hej igen, tack för svar! Ja de e uber tungt, men nu har jag vågat berätta åt. Min vårdare hur jag känner. Hon måste nog vara den bästa vårdaren ever. De ede att hon förstår så bra och kommer på sånt som e påriktigt givande o som man tar till sig. Ja de e tufft, har ännu en LÅåÅÅNg bit kvar, och lever verkligen med sådan obegriplig ångest så de drar mig bort från allt. Sonden e kvar, nu äter jag INGET :( har allt för myki ångest av sondnäringen. Jag har blivit tvingad att bli sondmatad, utan den skulle inte min kropp och organ orka. Har fått en alldeles speciell egenvårdare.hon e för härlig, men de e int för de roligt att ha med henne överallt. Jag har svimmat ett par gånger. Idag e jag ganska lugn faktiskt. Har resonerat just med vårdaren om livets mening. Hon kommer att vara här hels natten, för jag har en sådan ångest på natten, den e så hemsk så den går int att beskriva. En dag skall jag bort härifrån, em dag skall jag bli frisk, en dag vill jag leva utan anorexi en dag vill jag kunna njuta av livets mening, en dag vill jag kunna förstå hur sjukdomen e, en dag vill jag flrstå hur sjukdomen uppkommer, en dag vill jag vara icke stämpladmed ångest och anorexi. Jag ska bort härifrån, ja kämpar, med e sån vilja o en enorm kraft, jag ska bort härifrån men ja kan inte, sonden sätter stop. Ingen mat går att äta, ja minns knappt känslan av att äta, ja minns knappt hur msn håller i bestick, imorgon ska js på ätträning, å de e me en hemsk vårdare, min egenvårdare e på möte. Ja kan int fara me henne, hon tvingar i mig mat så ja blir fet. Nej stop o godnatt döööö ångest döööööö