Jag blir så arg när ja inte får motionera, jag blir så arg när de har lagt in en sond åt mig igår. Min terapeut sa igår åt mig på skarpen-Det är nu det gäller, vill du äta och börja leva börja NU, eller vill du ha en slang som kommer att irritera dig, men hon sa även att de har funderat på en tub som sätts opereras in i magen, eftersom sonden e lätt att dra ut själv. Det gjorde jag förra gången hela tiden. Jag blir irriterad, sköt ditt så sköter jag mitt jävla skit helvetes anorexi. Ni behöver int svara på mina brev , ni behöver inte tycka synd om mig ni behöver int ens tänka på mig, sköt ert så sköter jag mitt!
Ungdomsinformatören Liselott svarar
Praktikant vid Decibel Angelica svarar
Rehabiliteringschef på Psykosociala förbundet rf. Ancha svarar
Rehabiliteringsrådgivare på Psykosociala förbundet rf. Camilla svarar
Hej igen, vännen!
Neeee, vi bryr oss visst! VI BRYR OSS! Vad du än säger kommer det inte att sluta! Vi kommer att oroa oss över dig och tänka på dig - och vi önskar sååååå att vi kunde träffa dig och krama dig och liksom överföra så mycket styrka som det är mänskligt möjligt på dig. Och vi försöker febrilt få fram svar på dina frågor i dessa krångliga semestertider, för du är värd ett svar oavsett vad du själv tycker!!! Så nu har Ancha och Camilla fått dina frågor och den här, hoppashoppashoppas de hinner svara innan sina semestrar!
Den största mentala kram vi någonsin skickat kommer här nu. Hoppas du känner den och tar den för vad den är: en önskan om att du skulle, på något magiskt vis, känna av all tröst, all kärlek och alla omsorg vi så gärna skulle vilja ge dig.
Hälsar ungdomsinformatören Liselott och Storasyster-sommarjobbaren Angelica
Hej!
Din terapeut har alldeles rätt vet du! Det är nu det gäller, nu måste du börja ta emot den vård som erbjuds, låta alla de som finns runtomkring dig hjälpa, för det är den enda vägen du kan gå för att börja må bättre!
Du skriver att ingenting spelar någon roll, att ingen ändå bryr sig om dig men du måste ju inse att det är din sjukdom som talar, anorexin, att det inte stämmer med hur verkligheten ser ut! Om du inte låter anorexin tala, inte låter den styra dina tankar så har du familj och vänner som är jätteoroliga för dig, de oroar sig varje dag för hur du ska må och hoppas hela tiden att du ska börja må bättre, dina nära och kära vill ha tillbaka den du var innan du blev sjuk, innan du lät anorexin och ångesten ta makten. För dem är du en alldeles unik och jätteviktig människa!
Du skriver att ”du behöver inte må bra, bara du kommer ifrån ångesten, att anorexin kan du nog ha i ditt liv” men det kan du inte och där måste du tänka om. Du har hamnat i en ond cirkel där anorexin styr och det är den som ger dig ångest och du mår dåligt oberoende om du äter eller inte. Vår kropp och vårt psyke hänger ihop och får inte vår kropp/hjärna näring och omvårdnad så rubbas balansen och vi börjar må jättedåligt i själen! Så för att kunna börja må bättre och få mindre ångest så måste du äta, så är det bara. Ångest är något som oftast varar en stund men den går alltid över, den går att jobba bort. Men först måste anorexin behandlas. Din kropp och hjärna skriker efter näring och du måste kämpa emot sjukdomen och ta emot all hjälp som du nu erbjuds. Du kan börja må bra, men vägen dit är jobbig och lång.
Du är en ung människa som har hela sin framtid framför sig och det finns så mycket där ute i livet som är så fantastiskt vackert vet du! DU har lika stor rätt som alla andra på denna jord att må bra! Kom ihåg att du är värdefull!!
Kramar, Camilla & Ancha
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar