Hålla tzäft ele ba säg år allihoupan.

Hej!

Det är en väldigt svår fråga du ställt. Klart att vem som helst får säga åt vem som helst att ”han och han stal det och det av mig”, så länge man är 110% säker på att det verkligen var han som var skyldig till stölden. Gå alltså inte och säg något om någon som du inte har bevis på – i värsta fall kan det vara ärekränkning att kalla en oskyldig för tjuv. Men även om personen som stal från dig blev fast av polisen, så kanske det inte direkt är så himla bra på alla sätt och vis att berätta öppet om vem som var skyldig. Tex i Vasabladet brukar ju inga namn framgå om det inte är tex frågan om mord. Men media har ju ett annat ansvar än vad ett brottsoffer har. De som har med brottet att göra, polisen, socialarbetar osv har nog tystnadsplikt mot alla som inte är direkt inblandade i undersökningen. Bland annat på Polisens sidor om Brott så står det dock en del om att misstanke om att en person utfört ett brott inte är detsamma som att någon är skyldig till ett brott, och det måste vi hålla i minnet - tala i alla fall inte "skit" om någon som kanske är oskyldig, alltså.

Vi kan gå igenom de moraliska för- och nackdelarna med dig och se det ur olika perspektiv:

Å ena sidan så har personen ifråga faktiskt gjort sig skyldig till ett brott och blivit fast för det och en av konsekvenserna man är tvungen att ta när man gjort något brottsligt är ju att det kommer till allmän kännedom på ett eller annat sätt. Å andra sidan så om ryktet går om en viss person att han gjort något brottsligt, så är den personens rykte eventuellt förstört för all framtid. Det gäller speciellt i lilla Österbotten där alla vet allt om alla och ingen någonsin glömmer något skvaller. Han kommer för alltid att vara den där typen som stal det och det från den och den och blev fast för det. Han kommer att få lida för det ryktet både från kompisar och i framtida anställningar eller till och med av flickvännens släkt. Han blir stämplad. Dessutom blir du stämplad för den som blev utsatt för brottet, även om det ryktet inte är lika allvarligt. Så ju fler du berättar åt desto svårare blir konsekvenserna.

Men man ska ju inte låta någon komma undan med de dumheter han/hon gjort heller. Just skvallret är en av de grejer som påstås göra vårt lilla finlandssvenska samhälle ett bättre samhälle att leva i, att vi "vaktar" varandra genom skvallret gör att färre brott begås, speciellt återfallsförbrytelser. ”Va ska folk säj om ja jör si elo så…” Men å andra sidan, om han/hon en gång blivit stämplad av samhället som en brottsling, så blir det lätt en självuppfyllande profetia. "Om alla ändå tror att jag ska stjäla så kan jag lika gärna fortsätta stjäla". Dessutom så kanske det var en en-gångs-grej och alla förtjänar ju att få en andra chans.

Och vad blir bättre av att du säger åt kompisarna vem det var? Vad vinner du på det? Det förändrar ju inte det som var - däremot kan det väcka hämnd- och förvarskänslor hos han/hon som stal, vilket kan leda till en ond cirkel. Vi kan förstå att du skulle vilja berätta åt "alla", eftersom det var du som oförskyllt blev utsatt. Att peka ut den skyldige rättfärdigar dig lite inför andra och man får den bilden av det hela att rättvisa har skipats. Du blir mindre offer då och att berätta åt "alla" är ett sätt att ge tillbaka, att hämnas – och att lite dumförklara den som blev fast för ett brott.

Men tänk på att du troligen kommer att se den personen som stal från dig igen, tex ute på byn eller på en dans. Hur kommer det att kännas när du ser honom/henne? Känns det OK ifall du föreställer dig att du berättat åt "alla" att det var han/hon som stal? Eller skulle det kännas bättre när du ser honom/henne i ögonen att du iallafall inte spridit skit (hur sann den än var) runt halva världen om personen ifråga?

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna