Abandonment and Neglect part 2

Hejsan!

Tack för din följdfråga.

Okej, ifall det är så att du blir obekväm av att vara runt honom så måste du faktiskt inte spendera extra tid med honom, fastän han är din pappa. Det är helt okej att lyssna till sin egen magkänsla, vad som känns bra och vad som känns dåligt. Du har gjort rätt i att försöka prata med din pappa om det här, och om han inte tar det till sig just nu så är det inte ditt fel. Du har gjort ditt bästa för att reda upp det här.

Ifall du känner att du vill undvika extra kontakt till din pappa så är det helt okej. Det kan vara att du i framtiden vill öka den igen, när det känns rätt, men om du mår dåligt av att vara runt honom ”extra” så tycker jag inte heller att du ska tvinga dig själv att vara det ”bara för att”. Jag tolkade din första fråga kanske lite annorlunda, jag trodde du menade att du skulle vilja ha mera uppmärksamhet och sånt av honom och då tänkte jag att det skulle hjälpa att spendera mera tid tillsammans för att skapa en djupare kontakt.

Du är ju dock underårig, så sålänge dina föräldrar bor ihop så kommer du att behöva vara runt din pappa ganska vardagligen ändå. Sen när du blir lite äldre och flyttar hemifrån så får du välja helt själv hur du vill göra. Men nu när du bor hemma så kan du ju kanske försöka ty dig lite mera till din mamma, och andra vuxna som känns trygga och bra att vara runt.

Jag säger ju absolut inte att din pappa på något vis är en dålig människa, han försöker ju säkert också så bra som han har förmåga till just nu. Men det är också helt okej av dig att vilja ta hand om dig själv och inte vara runt sånt som du inte mår bra av.

Ifall du vill så kunde det kanske vara bra att fara och prata om det här till kuratorn på din skola, det brukar kunna kännas bra att få en utomståendes persons syn på såna här saker också, samt prata av sig lite.

Ta hand om dig!

Kram, Kix