Abandonment Issues

Hej på dig!

Jag vill gärna börja med att säga vad fint det är att du märkt detta mönster och att du är villig att ta tag i problemet. Att ha varit med om “abandonment” eller att man alltså blivit övergiven i barndomen lämnar som du märkt djupa spår i hur man utvecklas och hanterar andra förhållanden senare i livet. Eftersom att ha tillhörighet och trygghet som barn är det mest grundläggande behovet och essentiellt för överlevnad som liten, så reagerar man som under livshot då man känner sig övergiven och  det blir ett trauma vid grövre former. Nu vet jag inte exakt hur det tagit sig uttryck just för dig senar e i livet, men det går att bearbeta. 

Du skriver att du skulle vilja  få ett grepp om det hela och vad jag förstår stöd i att komma vidare så traumat tappar makten över dig, ditt liv och dina känslor. Jag har faktiskt inte hittat specifika stödgrupper för just din problematik. Oftast arbetar man med detta i individuell terapi , som du kan få stöd för av FPA. Om du tar kontakt till din hälsovårdscentral och bokar tid till läkare där du kan beskriva din problematik och be om du kunde få remiss för terapi,  så finns det god chans att få  det. Det är alltid också möjligt att gå privat, men det blir genast dyrare. Man kan hitta lämplig terapeut till  exempel via minduu.fi. På minduu finns också psykoterapigrupper, där du  kan kolla om du hellre skulle vilja gå i en sådan. Också FPA stöd för terapigrupper är helt möjligt, så  berätta dina önskemål och tankar om du ber läkaren skriva ut en remiss. 

Hoppas du får hjälp av detta och att du hittar en bra stödform just för dig. 

Hälsningar,

Psykolog Helena, Unginfo