Vi bor ännu som särbor för det är lättast. Hon har en liten son på fyra år som bor hos henne i två veckors pass. Jag har träffat sonen vi kan fast kalla han Olle många gånger. Olle och jag kommer överens bra och han beundrar mig stort som bara små barn kan
Och ålders mässigt så tänker jag också på hela grejen. Jag är bara nitton ännu. Jo jag vill ju gärna vara med min tjej och skaffa familj, men nånstans i huvudet pockar frågan att är det inte lite tidigt nu. Min tjej är lite äldre och vet hur saker och ting är familjelivet osv. Jag är ganska oerfaren och vet inte om det blir too much att plötsligt bli plastpappa. Samtidigt så är det det enda jag vill. Älskar ju min tjej och Olle och vill att vi får så mycket tid tillsammans som är möjligt. Min tjej tycker jag tvivlar i onödan även om hon stöttar mig och förstår.
Är det för tidigt att bli plastpappa för mig ännu? Varje råd och analyspunkt hjälper mig tack!!M.
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej.
Det låter som att du är lycklig i er relation, och att ni har det bra tillsammans. Jag skall börja med att konstatera att det är väldigt stor skillnad mellan 19 åringar ifråga om mognad och sinnesnärvaro. Många 19-åringar är definitivt inte redo för det ansvar det innebär att vara förälder - men det betyder inte att du inte skulle kunna vara det - OM det är det du VILL. Ja, du är ung. Och många tycker kanske att du kommer att gå miste om saker som du nu inte får uppleva - men det är DITT val. Personligen tror jag att man kan ta igen det mesta även senare i livet om man själv skulle uppleva att man missat någonting.
Redan det faktum att du ens funderar över vilket ansvar det innebär och hur det kommer att påverka er relation är ett tecken på att du är mognare än många andra i din ålder. Men det viktigaste är ändå din egen VILJA att bli förälder. För om du flyttar ihop med din tjej - som redan har barn så kommer man inte ifrån att det gör dig till en förälder. Det är allt eller inget som gäller där. Det innebär också att du förhoppningsvis förstår att hennes son alltid kommer att komma först - för det är så det skall vara. Och på samma sätt skulle du själv resonera om det var ditt barn och hon som blev bonusförälder.
Jag förstår att du funderar över vad som händer om ni separerar - men det är ju någonting man aldrig kan veta. De allra flesta som flyttar ihop och skaffar barn tillsammans vill ju tro att det skall vara för evigt - vilket det ändå inte alltid är. Men det betyder inte att beslutet att flytta ihop eller skaffa barn skulle ha varit fel - utan bara att människor kan förändras och att man oftast inte kan veta på förhand hur saker utvecklas (annars skulle ju ingen våga skaffa barn eller flytta ihop - man måste ju TRO på förhållandet - varför skulle man annars ens försöka?) Och även OM ni i något skede skulle separera så finns det ingenting som säger att du skulle sluta vara viktig för Olle. Du har givetvis ingen juridisk rätt till honom, men det är oftast en fråga om hur man kommer överens.
I mina öron låter det som att du VILL ha hela paketet, du vill ha tjejen och barnet och familjelivet - och det är egentligen bara genom att testa som ni kan ta reda på hur det går. Säkert kommer det att komma nya situationer som du är främmande inför - som att vara på egen hand med Olle medan hon jobbar - men jag tror inte att du är sämre utrustad än någon annan att klara av det.
Om du VILL detta, då tror jag att det är rätt.
Kram
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar