Mina föräldrar her flera år bråkat och varit elaka verbalt med varann. Det började i sexan och håller ännu på. De bråkar inte varje dag utan det är mer som att de aldrig riktigt glömmer eller reder upp sakerna. även fast de försöker. Jag började gå hos skolkuratorn och gick ännu i nian hos denne men jag tycker inte det har hjälpt så mycket. I ettan i gymnasiet gick jag t.o.m till en riktig psykolog bara för att testa men det var total slöseri med tid. Nu går jag i tvåan och har insett att hur mycket hjälp jag än fick skulle jag inte må bra. Mamma och pappa fortsätter att bråka. De har t.o.m gått regelbundet hos en familjerådgivare men det verkar inte hjälpa.
För nåt år sen bestämde sig ena parten att flytta till en annan lägenhet men vår familj har dålig ekonomi så det var bara tillfälligt. Nu bor de tillsammans igen och ingendera vill flytta från vårt hem.
Jag undrar om det finns någon diskussionskurs för par eller något liknande? Även om vissa av mina föräldrars problem rotat sig lång tid anser jag att det största problemet mellan dem är att de inte respekterar varandra som individer. De kan inte låta bli att vara spydiga mot varandra. Jag anser att de borde lära sig diskutera igen.
Med tanke på att jag flera år gått hos kurator och liknande har jag redan hört det där "det finns inte så mycket DU kan göra", "det är upp till dina föräldrar." Sånt har jag hört mer gånger än jag kan räkna. "Det du kan göra är att se till att DU mår bra", är ju väldigt lätt att säga när man sitter som åhörare i brist på andra svar. Om mina föräldrar satte mig till jorden har jag en del i det hela. Särskilt om jag ännu måste bo i samma hus som dem.
Nu kanske det låter som om situationen för mig är katastrofal men så är inte fallet. Jag är dagligen spontant glad och vet mitt eget värde i samhället. Det är mina föräldrar som behöver hjälp. De mår dåligt. Det sorgliga är att häromdagen satt jag på mitt rum när de började bråka. Jag bara kopplade bort deras ljud i min hjärna och fortsatte lugnt med vad jag gjorde. Jag ertappade mig själv med att tänka, "jag är van nu..." Mochi
Ungdomsledaren Lina svarar
Hej Mochi!
Vad tråkigt att höra att det varit så jobbigt med dina föräldrar och hur deras förhållande har påverkat dig negativt.
Men varför inte prata direkt med dem om hur deras gräl påverkar dig? Du är ju mer eller mindre vuxen redan, och de borde i det här laget ta dina synpunkter på allvar. De är ju som sagt inte ensamma i er familj, utan du finns också, och de behöver tänka på hur du mår mellan husets fyra väggar. Ställ dem riktigt mot väggen och säg att de får lov att skärpa sig, att du mår dåligt på grund av dem och deras gräl. Vi blir nästan arga här på dem med. Berätta att du inte tycker om hur de är spydiga mot varandra, och att du önskar att de lär sig att kommunicera på ett annat, trevligare sätt. Säg att du inte vill höra och lära dig deras sätt att vara mot varandra, och förklara för dem DIN del och DIN syn på saken. Som sagt är de inte bara de två det handlar om, utan alla er tre.
Det är bra att de redan går till en familjerådgivare, men i och med att samma problem hängt med så länge, behövs det säkert någon annan input. De flesta församlingar har familjerådgivning, så därifrån kan man få hjälp. Även via kommunen är det möjligt att få tid till familjerådgivning. En idé kunde vara att där fråga om det finns andra former av parterapi de kan rekommendera.
Man kan läsa mer om olika personlighetstyper för att bättre förstå sättet som en annan person tänker på och hur kommunikationen skall ske med den andra personen. Sådana böcker kan man hitta i bibban i hyllan med psykologiböckerna. Men vi kan inte härifrån på rak arm rekommendera någon kurs. Det kan kanske komma någon kurs på vuxeninstitutet om sådana här teman, men för tillfället verkar det inte finnas någon.
Det bästa tips som vi kommer på är att du berättar för dem hur de får dig att må på grund av sina gräl, för det värsta som kan hända en förälder är att ens barn inte mår bra, så kanske det kan få dem att vakna upp. Du kunde kanske till och med föreslå ett möte vid familjerådgivningen med alla er tre samlade, för att få professionell hjälp med att få din bit av historien berättad. Kanske det kan hjälpa dem att förändra sina intrampade mönster. Ofta är ju en vana svår att bryta, likdant med ovanor, om de fått den ovanan att pika varandra.
Jag hoppas att du finner någon hjälp, och det är skönt att du åtminstone kan distansera dig från deras förhållande nu. Det är så synd att det går ut över dig, men också väldigt svårt för dig att påverka saken i någon riktning i och med att det gäller förhållandet mellan din mamma och pappa. Du kan kanske också försöka umgås med dem på tumanhand lite mer istället för att vara alla tre hela tiden, det ger dig åtminstone bättre chanser att spendera "god" tid med dem utan risker för att behöva lyssna till något gräl, och kanske också en möjlighet att bättre förklara för dem hur du mår då det gäller deras förhållande.
Hälsningar Ungdomsinformatören Lina
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar